Längdåkningslördag

Idag åkte jag och Helena upp till Högfjället för att ta en längdtur. -11 grader och snöfall. Förutom att jag inte hade nåt glid alls så var det en fin tur och trevligt ställe att åka på. Men det var fruktansvärt tungt att inte få knappt nån meter gratis, så det var verkligen 6 slitsamma kilometrar för mig idag. Förklaringen till mitt dåliga glid skulle visst vara att tejp funkar dåligt när det är kallt och nysnö, det berättade en snäll farbror för mig när jag var klar och helt slut i armarna och bålen.

Men, jag har inhandlat nån sorts valla (ja, jag erkänner jag är inte jätteintresserad.. jag vill bara åka) som skulle funka att dra på ovanpå tejpen. Så jag är ändå redo och taggad för nästa pass.

Efteråt åt vi en god sopplunch på Bianchi i Sälfjällsgallerian och avslutade med kaffe och pratstund hemma hos mig. Mycket trevligt!

Ps... pulsklockan visade nästan på nästan 1100 kcl så jag fick i iallafall ett riktigt bra träningspass.

Mina tankar om livsstilsförändringar

Har ni läst Lofsans inlägg om hållbar livsstil? Om inte så kan ni läsa det här http://www.lofsan.se/hallbar-livsstil/.

Jag tänker också så. Att mina förändringar, så långt det är möjligt, är såna som jag ska kunna leva med hela mitt liv. Inte en förändring som att jag tar bort sockret under en period, utan att jag varje vecka planerar min träning och lägger upp mål med den och att jag hela tiden har en tanke med vad jag äter. Det jag äter ska så långt det är möjligt och ibland rimligt, vara bra bränsle för min kropp. Min kropp är redan lite sänkt med tanke på min hypotyreos och bara det gör att jag måste inse att det tar tid att komma dit jag vill, även om jag är på god väg.
I praktiken betyder det att jag försöker äta bra till 90% och har 20% som är lite sämre eller vad man nu vill kalla det. För mig är det hållbart i längden. Jag vill inte dieta hela mitt liv, jag vill leva. Och jag vill också leva på ett sätt som min kropp mår bra av, så att kroppen orkar med de saker jag vill göra. Men visst, vissa perioder så kör jag hårdare, både med träning och kost och andra perioder saktar jag farten. Men jag slutar aldrig. Hänger ni med? Jag slutar inte träna under långa perioder, jag överäter inte under långa perioder och med långa perioder menar jag månadsvis, inte ett par veckor över jul och nyår. Förr kunde jag viktväkta i tre månader för att sen äta enligt gamla vanor i sex månader. Jag shakade Cambridge i sju veckor och rasade 11 kg. När kuren var slut fortsatte jag äta som innan. För att jag inte hade nån plan, för att jag inte förstod att det jag gjorde var att sätta mig själv på svältkur. Det enda som hände var att jag gick upp ett par kilon till. Shakes som hjälpmedel eller kickstart med en efterföljande plan javisst, men inte som quickfix.
Det finns ingen quickfix och ingen genväg till en stark och välmående kropp och själ.
Nu bygger jag jag sakta men säkert upp en kropp med mer muskler, mindre fett och bra kondition. Jag har ett hjärta som är starkt och uthålligt.

Sommaren 2010.

På väg hem från Cypern. Svettig, otränad och mår skit inombords.
Byxor från Kappahl strl 54.

Hösten 2013.

Pigg, glad, lättare och hyfsat vältränad.

Klänning från Indiska i en "normal" XL

Mitt första år som löpare

2013 blev året då jag blev frälst i löpningen.
Det började med 20 minuters intervaller på löpbandet förra vintern. Där växlade jag gång med jogg. Jag var helt slut när klockan äntligen stannade. När Helena i våras, frågade mig första gången om jag ville hänga med och springa så var jag ytterst tveksam och sa att hon med all säkerhet skulle springa ifrån mig, och inte tycka att jag  var nåt bra sällskap. Men jag vågade hänga med henne och visst låg hon före mig. Men inte jättelångt före mig och jag kämpade på och utvecklades. Det har varit fantastiskt att utvecklas som löpare tillsammans med Helena. Vi har haft många bra träningspass tillsammans och två härliga tävlingar!
För varje gång vi var ute så ville jag bara ut igen, med musiken dånande i öronen, känna hjärtats pumpande slag och svetten som rinner. Bara springa, njuta av naturen eller plocka fram pannbenet och kämpa fast det gör ont och är jobbigt. Det har varit så många känslor och så många upplevelser.
Loppet i Tällberg, 10,5 km, som var fruktansvärt jobbigt i värmen men ändå så roligt, alla tårar som forsade när jag gick i mål och inte var jag sist heller som jag varit så rädd för. Känslan och glädjen i Formtoppen 10 km, över fjället hemma i Sälen,  fantastiskt vackert och annorlunda att skutta över stenar och springa över spångar.
Vår egen halvmara. 21 km på isiga vägar men i strålande sol. Underbart. Och så jäkla ont jag hade i vaderna när vi kom hem igen! Och ändå vill jag bara ut igen!
Och de där löpbandspassen... distanspassen är bara pannbensträning, intervallerna är skitjobbiga men ändå lite roliga. Trots allt beroendeframkallande.
Vem hade kunnat tro att jag skulle bli så förtjust i att springa? Det trodde i alla fall inte jag.
Jag har i olika former av löpning, intervallträning, backintervaller och jogging, sprungit ihop nästan 56 mil under 2013!
Med tanke på att jag tränar en hel del annat och snittar med träning 6 dagar per vecka, samt att det bara är i sju månader av tolv som jag sprungit regelbundet ca tre gånger per vecka, så är jag väldigt nöjd.

Under 2014 kommer jag springa mer än 56 mil. Det är ett solklart träningsmål.

Premiär på längdskidor

Sitter i soffan och är så extremt nöjd med dagens träning. En mil på längdskidor. Lite som Bambi på hal is och två vurpor blev det :-) Tekniken var helt ok tror jag, men ovant och balansen var inte riktigt vad den borde vara. Men tänker att det blir bättre redan nästa gång, herregud det är väl drygt 20 år sen jag åkte sist.
Riktigt roligt var det och när jag ramlade så skrattade jag bara, men frågan är väl om inte både höft och rumpa är blåa i morgon.
Fördelen med att inte ha nåt jobb är att man har mycket tid. Kanske blir en tur redan om nån dag.

Tack tjejer för sällskapet!

Dagens träning var ett benpass på gymmet. Roligt, svettigt och jäkligt skönt efteråt :-)

Jag körde 4x10 idag.

Benböj i Smithmaskin, 45 kg

Utfallsgång

Vanliga utfall

Benpress, 60 kg

Raka marklyft med kettlebell, 20 kg

Sumo marklyft med kettlebell, 20 kg

Höftlyft med fötterna på pilatesboll

Inrullning av pilatesboll (hälen i bollen, upp med sätet och rulla in bollen mot rumpan)

Vadpress i Smith, 20 kg

Rumppump (vet inte vad övningen kan heta men man står på alla fyra och lyfter benet så att foten är riktad mot taket och benet i linje med ryggen. Pumpa benet upp och ner i en liten rörelse.) Jag körde 30x3 per ben.

Söndagens löptur

Dagens löptur blev nästan 9 km så det blev en bra tur och jag är mer än nöjd.
Fantastiskt väder, vi har nästan blivit lite bortskämda med detta otroliga väder varje söndag! Lite kallare idag dock, nästan -10 när jag åkte hemifrån men det blev mildare under turen. Vi sprang på skogsväg, lite isigt men mest snö. Kroppen var låg på energi och jag kände mig lite seg. Men tack vare grymt sällskap, idag hade vi ytterligare en träningskompis med oss, och underbar natur så kändes det ändå tipptopp!

 Utsikt över Lindvallens skidbackar

Kylig kvällslöpning

Hela dagen har jag längtat efter kvällens springtur och allt eftersom dagen gått så har det bara blivit kallare och kallare. T har friidrott på onsdagar och det passar ju bra att träna själv också då. Och i sällskap hade jag såklart bästa Helena.
Vi tog en kort tur eftersom temperaturen sjunkit till -10, hade ingen aning om hur det skulle kännas men det var lite kallt först men sen gick det hur bra som helst.

Check på release

Idag var det dags för releasen på nya T-Coreprogrammet. Jag har pluggat hårt och övat och kände att jag hade det under kontroll, men det är alltid lite nervöst när man ska köra första gången.

Men, det gick fint och jag tror att deltagarna gillade det. Grymt roligt!!

Direkt efter körde jag en timmes T-Ball, sista gången på den gamla koreografin. På torsdag kör vi release och sen kör jag det nya programmet på mina ordinarie tisdagar. Älskar det nya programmet och musiken är grym så jag längtar verkligen.

Och, sen kunde jag såklart inte låta bli att stanna på Karins härliga danspass! Fyllde på energin med en proteinshake och sen dansade jag en timme. Det är ändå rätt skönt att dansa efter styrketräning :-)

Snart ska jag leka här i crossgymmet...

Dagen efter 21 km

Jag somnade strax efter 22 igår, trött och slut efter dagens långtur. I morse när jag gick upp var kroppen stel, jag har träningsvärk i axlarna av alla ställen och är stel i benen men annars känns kroppen ok.

Med tanke på att jag ska köra 90 min styrka i morgon på mina instruktörsklasser så tar jag det lugnt idag, möjligtvis åker jag upp på gymmet och dansar lite latina i kväll. Det är bara 30 minuter och det kan vara bra att röra lite på kroppen men inte träna hårt. 

Så idag hänger jag hemma med sonen som är ledig pga studiedag. Brasan sprakar i kaminen och ute har det börjat snöa. Kika noga på bilden så ser du nog flingorna :-)

 

Mina Gococo kompressionsstrumpor sitter på även idag. Skönt för trötta ben!

Checkar av min största utmaning!

Ni vet ju att jag pratat om att det vore coolt att springa en halvmarathon? Att kolla om jag skulle orka och hur det skulle kännas.
Idag gjorde vi just det, jag och Helena. Vi sprang 21 km! Vi hade lite otur med underlaget, på flera ställen var det väldigt isigt och vi blev tvingade att gå och när man går där det är glashalt så spänner man sig. Inte helt optimalt för en sån lång tur kanske. Men det gick och det gick ändå väldigt bra!
Henke kom efter ungefär halva sträckan och servade med vatten, proteinbar och banan. Sen sprang vi vidare.
När vi kom tillbaka var, framför allt mina vader, helt stumma men det släppte efter stretchingen. Nu ikväll är jag stel och känner mig aningens illamående. Men jag har ätit och druckit nu, så det släpper säkert under kvällen.


Vackert men vissa ställen var det glashalt på...

Ännu en magisk löparrunda

Att börja med powerwalk och snacka om allt möjligt, för att sen springa sida vid sida i ett skönt tempo är toppen! Att det sen var ett par plusgrader, snö på marken bitvis och magisk utsikt är fantastiskt! 

Det blev en runda på 11,6 km och det fanns ork kvar. Jag är fortfarande full av positiv energi, och längtar till nästa tur!

Veckans träning

Planera och prioritera träningen. Kan inte säjas nog många gånger.

Min vecka ser ut ungefär så här:

Måndag: Latina och T-Bar
Tisdag: Instruktörsklasser T-Core och T-Ball och ev en dansklass
Onsdag: Uteträning med onsdagsgänget
Torsdag: Cirkelträning
Fredag: Löpning
Lördag: -
Söndag: Oplanerad. Kanske springtur ute eller ett pass på gymmet.

Hur ser din vecka ut?

Avslutar Röhnisch running school

Idag var det dags för sista passet i #RRS10. Sex veckors löparskola till ända. Jag har följt programmet och lagt till min egen träning så som instruktörsklasser, gruppträning och styrketräning på gymmet.
Helena och jag hade bestämt att vi skulle springa den rundan vi gjort tidigare, som vi vet är en mil och som vi har tider på sen innan. Jag har sprungit den på 1:07:49 som snabbast och nu var planen att slå den tiden.
Vi startade vid 11-tiden och försökte gå ut lugnt, men det där med att hålla igen har vi lite problem med ;-) Inte för att jag på något sätt är rekordsnabb, men ska man springa långt kan man inte ge allt i starten utan måste hushålla lite med krafterna.
Det kändes bra förutom att jag hade för mycket kläder på mig och vid 4 km slet jag av jackan och mössan och lämnade dem bredvid banvallen för att plocka upp dem på tillbakavägen istället. Det kändes genast lättare och nu vet jag hur jag ska klä mig när det är runt nollan på termometern. Sista kilometern var tung, det kändes i hela kroppen att jag kämpade mot klockan. Förra helgen sprang jag 14,5 km och var inte alls så trött som idag men då var det långtur som var fokus och inte tiden.
Gick i "mål" på 10,1 km på 1:05:50 och således två minuter snabbare än sist. Hade nog kunnat kapa tiden med en minut till om jag inte hållit på och trassla med kläderna. Sånt tar energi men jag hade inget val.
Nästa mål är milen på 63 minuter och sen under 60, det är nästa sommars mål. Inte för att det egentligen är viktigt att springa snabbt utan för att det skulle vara så jäkla coolt. Men jag behöver kanske också droppa några kilon för att komma ner under timmen.

Så jag tackar Lovisa "Lofsan", Ida "Alla kan träna" och Röhnisch för ett grymt bra upplägg. Ni har fått mig att bli uthålligare, starkare och ännu mer löparbiten!
Under sex veckor har jag följt era pass fyra gånger i veckan. Tränat löparstyrka, sprungit riktigt långa turer, korta intervallpass och massor av backar. Jag kan springa och jag älskar att springa.

Lååångtur löpning

J´s och min tur idag blev lång, för mig blev det rekord i distans igen med 14,5 km! 

Jag sprang såklart inte hela tiden, men ändå. Jag är grymt nöjd. Och suget efter ett halvmarathon har ökat ännu mer. Klarar jag det? Skulle jag orka?

Det skulle jag nog. Frågan kanske är om jag vågar... ;-)

I början av turen regnade det, skönt stilla regn men solen kom fram och när vi tog oss upp till Vasaloppsspårets högsta punkt så var utsikten strålande. Den är vacker, vår dalgång.

Laddar för morgontur

Nästan 8 grader varmt. Jag ska strax iväg och springa långtur. Veckans långpass i Röhnisch running school. #rrs10.

Ätit två ägg och en banan och druckit kaffe. 

Kläder idag blir mina tjocktights, en långärmad underställströja i merinoull och en funktionst-shirt över. Gococo kompressionsstrumpor (älskar!!). Ev tunn löparjacka över och mina gamla Niketrotjänare förstås. Det ska bli regn men än så länge är det uppehåll.

Min vanliga springkompis kurerar sig men igår kväll kom ett meddelande från en ganska ny träningskompis och en fråga om han fick hänga på. Jag sa ja och får sällskap. Trevligt även om jag har musik i öronen och inte pratar så mycket när jag springer.

Sjukt jobbig cirkelträning

Jag var så snabb att bilderna blev suddiga men jag måste ändå visa några av dem ;-)
På kvällens cirkelpass (Cross Cirquit på TOKA), var en av övningarna att sätta på sig en sele som har ett rep/snodd fastspänt i väggen. När man springer allt man kan så håller repet emot och när man backar tillbaka måste man spänna hela kroppen för att inte fara iväg för fort bakåt. Vi skulle springa fram, ta en boll och ta med bollen tillbaka. Springa fram igen och släppa ner bollen och tillbaka. Sjukt jobbigt, pulsen trycktes upp rejält!
Men så roligt!

Finns ett videoklipp här

Tjock, smal eller fit/strong is the new skinny

Jag läser Saras blogg dagligen. Klokheter från en tjej som förmedlar precis den träningsglädjen som jag också vill försöka få andra att känna. Den där enorma glädjen jag kände när jag gick i mål i Tällberg, 10,5 km löpning i 33 graders värme. Glädjen när jag fick min första gruppträningsinstruktörslicens. Glädjen igår, 2 1/2 timmes träning i grupp. Först instruktörsklass och sen haka på kollegans klass bara för att det är så vansinnigt roligt! Alla kan träna!

Jag tycker som Sara, att storleken inte har med träningsglädjen att göra. Att man kan, om man vill, oavsett vad vågen säjer. Det sitter i huvudet, att man liksom måste vara som alla andra för att duga. Men det är inte så. Vi måste våga ta för oss och inte bry oss om vad andra tycker!

För visst förstår jag, att precis som hos Sara, finns det de som följer mig, som undrar varför jag inte är smal (vad är smal egentligen?) och/eller varför jag går ner så långsamt i vikt.
Jag som tränar så mycket. Och ja, det gör jag. Jag tränar mycket. Men det finns två faktorer som avgör. Dels min hypotyreos som gör att ämnesomsättningen är seg, men också att jag inte är tillräckligt noga med kaloriräkningen. Jag äter bra men mindre bra ett par dagar i veckan. Men när jag räknar och är noga, så går jag ner i vikt, stabilt. Nu undrar du varför jag inte bara gör det? Jo, för att för mig är den här resan numera ett livsmål. Jag har gått ner så pass mycket i vikt redan, att vikten och kroppen inte längre är ett hinder, inte i min vardag och inte i min träning. Det är inte längre prio 1. Prio 1 är att träna och känna glädjen!
För jag orkar springa 13 km trots att jag är överviktig, jag orkar springa motionslopp, jag orkar cykla och jag orkar åka 10,000 fallhöjdsmeter slalom på en dag. Jag orkar inte bara, jag är stark och njuter av min träning och mina utmaningar. Man måste inte vara smal för att vara stark och orka. Jag ska gå ner några kilon till, men jag har ingen brådska. Det får ta den tid den tar, för det viktiga för mig är att vara hälsosam och sund. Jag tycker att det är beklämmande när vågen tar över, när vågen är det som ska styra om vi får vara lyckliga eller inte. Lika beklämmande är det att bli bedömd utefter hur man ser ut.

Läste ett gammalt inlägg i Saras blogg idag, det handlar om just det här. Att vara tjock men ändå träna.
Sara, du är en fantastisk förebild!

http://www.traningsgladje.se/2011/12/varfor-ar-jag-tjock/

Kall höstlöpning och nytt personbästa

Idag var det långtur på schemat i Röhnisch löparskola, #rrs10. 60 minuter långsam löpning.
Jag blev dock lite fundersam när jag vaknade i morse och det var nästan 13 grader kallt ute. Började med att skjuta upp turen till efter lunch och åkte och hälsade på farmor.
När jag kom hem började jag fundera på hur jag skulle klä mig. Plockade fram min nya Craft underställströja och den röda löparjackan, den är också från Craft. Vintertightsen från Soc (de är tunt fodrade med fleece och jättesköna) och funktionsmössa och vindtäta funktionsvantar. Termometern visade -2 grader när jag stack iväg hemifrån men jag visste att det skulle vara lite varmare i solen bara jag kom över på östra sidan om älven. Jag är ju ingen van vinter/höstlöpare och tycker det är lite trixigt med vad jag ska ha på mig.

Min plan för dagen var såklart långpass men... eftersom jag redan orkar springa milen så har jag modifierat en del av löpskolans pass lite för att passa och för att utmana mig. Därför bestämde jag mig för att ta en runda som jag och Helena pratade om förra helgen när vi sprang tillsammans. Min tanke var att springa den, dels för att kolla hur långt det var men också för att bara njuta av det vackra vädret och hålla ett ganska lågt tempo för att orka länge. Jag trodde nog att rundan skulle vara minst 11 km. Jag sprang ungefär 6 km norrut från byn och där går en skogsväg upp mot en grusväg som går mellan Sälen och Horrmund. Jag sprang/gick (ganska brant) uppför ca 1 km innan jag kom upp på Flötvägen och vek av mot Sälen igen. 6 km senare var jag hemma. Extremt nöjd med att ha orkat hänga i i 13 km!! Det är det längsta jag någonsin sprungit och tiden var ändå helt ok med tanke på den långa backen. Jag var trött men ändå inte så där extremt trött. Mina veckor med Röhnisch running school har gett effekt, och det är ändå några veckor kvar :-)

Vilken härlig tur det blev och vilken fantastisk höstdag, om än lite kall. Med facit i hand hade jag nog kunnat ha ett par shorts över tightsen för att värma lår och rumpa mer eller möjligtvis ha ett underställ under och ett par långa strumpor hade suttit bra. Vantarna tog jag av efter 6 km så de hade jag klarat mig utan.

Tisdag

I morse körde jag ytterligare ett pass i Röhnisch running school. Intervaller och jag var bekväm och kände att löpbandet fick duga..

Uppjogg, 5 stycken intervaller där jag sprang fort i fyra minuter och vilade två minuter mellan intervallerna. Avslutade med 10 minuters nerjogg. Totalt 51 minuter och drygt 7 km. Fördelen med löpbandet är att det är lättare att hålla ut i intervallerna när man kan snegla på klockan.

Jobbigt var det i alla fall men nu är vecka 4 inledd. #RRS10

Hem och duscha och sen lite webbredaktörsjobb. Mitt extraknäck för tillfället. 

På kvällen var det dags att åka på TOKA igen, tisdag är ju min instruktörskväll. 

Jag körde Core och sen mitt bollpass. Många deltagare även idag, nästan full klass. Jätteroligt och jobbigt för jag kände av träningsvärken i benen men det var bara att hålla god min ;-)

Jag har jättesvårt för att äta middag innan jag ska köra mina pass, det är liksom ingen höjdare att ligga på magen i ett corepass när man är mätt.. så det blev lite plock när jag kom hem istället.

Gott kvällsro-the, kvarg med min egen granola. Två falurågrut med ost, skinka och en massa grönsaker på. 

Veckans långpass och fin fredag

Veckans långpass i #RRS10 skulle vara 40 min långsam jogging. Jag bytte det mot en långtur på 11 km med Helena. Strålande höstväder och en chans att få en långtur i sol.
Det blev en helt ny runda för mig. En runda med mycket, eller nästan bara faktiskt, uppför första halvan av sträckan och sen nerför på tillbakavägen.
Att springa i skogen, efter skogsvägar är härligt och jag hade en eurorisk känsla i kroppen. Både av solen, naturen och sällskapet men också för att jag orkade hålla samma tempo som Helena under långa sträckor. Att springa bredvid nån och känna att man orkar, att verkligen känna att träningen ger resultat, det är magiskt.

Jag hade en härlig fredag med lunch med några fina tjejer, långtur med Helena och tjejkväll på kvällen. Energipåfyllning och en boost för min själ.

Tack ♥