Visar inlägg med etikett vikt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vikt. Visa alla inlägg

23 oktober, 2013

Tjock, smal eller fit/strong is the new skinny

Jag läser Saras blogg dagligen. Klokheter från en tjej som förmedlar precis den träningsglädjen som jag också vill försöka få andra att känna. Den där enorma glädjen jag kände när jag gick i mål i Tällberg, 10,5 km löpning i 33 graders värme. Glädjen när jag fick min första gruppträningsinstruktörslicens. Glädjen igår, 2 1/2 timmes träning i grupp. Först instruktörsklass och sen haka på kollegans klass bara för att det är så vansinnigt roligt! Alla kan träna!

Jag tycker som Sara, att storleken inte har med träningsglädjen att göra. Att man kan, om man vill, oavsett vad vågen säjer. Det sitter i huvudet, att man liksom måste vara som alla andra för att duga. Men det är inte så. Vi måste våga ta för oss och inte bry oss om vad andra tycker!

För visst förstår jag, att precis som hos Sara, finns det de som följer mig, som undrar varför jag inte är smal (vad är smal egentligen?) och/eller varför jag går ner så långsamt i vikt.
Jag som tränar så mycket. Och ja, det gör jag. Jag tränar mycket. Men det finns två faktorer som avgör. Dels min hypotyreos som gör att ämnesomsättningen är seg, men också att jag inte är tillräckligt noga med kaloriräkningen. Jag äter bra men mindre bra ett par dagar i veckan. Men när jag räknar och är noga, så går jag ner i vikt, stabilt. Nu undrar du varför jag inte bara gör det? Jo, för att för mig är den här resan numera ett livsmål. Jag har gått ner så pass mycket i vikt redan, att vikten och kroppen inte längre är ett hinder, inte i min vardag och inte i min träning. Det är inte längre prio 1. Prio 1 är att träna och känna glädjen!
För jag orkar springa 13 km trots att jag är överviktig, jag orkar springa motionslopp, jag orkar cykla och jag orkar åka 10,000 fallhöjdsmeter slalom på en dag. Jag orkar inte bara, jag är stark och njuter av min träning och mina utmaningar. Man måste inte vara smal för att vara stark och orka. Jag ska gå ner några kilon till, men jag har ingen brådska. Det får ta den tid den tar, för det viktiga för mig är att vara hälsosam och sund. Jag tycker att det är beklämmande när vågen tar över, när vågen är det som ska styra om vi får vara lyckliga eller inte. Lika beklämmande är det att bli bedömd utefter hur man ser ut.

Läste ett gammalt inlägg i Saras blogg idag, det handlar om just det här. Att vara tjock men ändå träna.
Sara, du är en fantastisk förebild!

http://www.traningsgladje.se/2011/12/varfor-ar-jag-tjock/







09 augusti, 2013

Två år och nästan 30 kg senare



Värt allt.

08 augusti, 2013

Träning hela kvällarna och vikten

Barnen är kvar hos sin farmor och Henke kommer hem sent i kväll. Jag bokar in mig på fyra gruppträningspass och ser fram emot två timmars härlig träning och mycket svett! Passar på när tiden bara är min ;-)
Tycker du att jag tränar mycket? inget mot vad den här tjejen gör... besök Emmas blogg!
Häromdagen stod jag på vågen igen, plus minus noll. Det känns skönt att stå still. Det är klart att det hade varit toppen att tappa några kilon även under sommaren men planen var ju att stå still och det gör jag ju. Det är en stor seger för en fd jojo-bantare. Dessutom har jag inte stenkoll på kalorierna utan äter det mesta men håller i träningen. Efter Rhodos kommer en strikt period, 6-8 veckor med stenkoll på maten och jag ser faktiskt fram emot det. Om inte annat kommer löpningen bli lättare när kroppen är lite lättare.
Allt går att genomföra bara man ger sig tusan på det!
Hitta vad som motiverar dig!





03 augusti, 2013

Från stor soffpotatis till mindre stor och en kvartmarathon avklarad

Yes! Jag hoppar, skuttar och dansar och är så glad!
Jag har gått från soffpotatis modell jättetjock till att idag ha sprungit mitt första lopp. 10,5 km i 30 graders värme i vackra men backiga Tällberg. Jag är så jäkla nöjd men jag var sjukt trött. Vid 5 km upptäckte jag att mamma Lotta (tack för de underbara rosorna!) och Rolf och lillasyster Maria med barn stod och hejjade på mig tillsammans med min familj och då blev jag tvungen att gråta en skvätt. Jenny hejjade och peppade och Tällbergsbornas vattenspridare, alla vätskekontroller, Helena och mitt eget jävlaranamma fick mig igenom loppet. Det var det nog inte många som hade trott för några år sen, inte jag själv heller. Men jag klarade det! Och bara 5 minuter över den tiden jag hade satt som "gräns" och jag blev inte sist heller ;-)
Jag har visat för mig själv att jag klarar av att nå mål som jag sätter upp.

Jag gör det gärna igen, men då utan tropisk värme om det går att ordna :-)

Nu checkar jag av min första utmaning och laddar om för nästa. 30 km Cykelvasa med Casper om två veckor!






16 juli, 2013

Viktfunderingar och varför är siffran så viktig?

Igår berättade jag vad jag hade för jeansstorlek när jag var som störst. Det var inte helt enkelt, jag funderade en lång stund innan jag publicerade inlägget. För att jag har aldrig pratat om mina storlekar eller min vikt. Det finns bara två personer som vet vad jag väger. Och de har inte vetat det särskilt länge. Men såklart har de också kunnat räkna ut vad jag vägt som mest. Att jag inte pratar om det beror ju såklart på att jag skäms.
Jag skäms för att jag lät det gå så långt, att jag skyllde på enbart min hypotyreos. Det är klart att sjukdomen sinkat mig och gör att allt tar längre tid, men uppenbarligen kan jag ju gå ner i vikt och bli ännu mer vältränad trots den.
Men ju hårdare jag jobbar för att komma i bra form, och ju mindre jag blir, desto modigare blir jag. Och jag tänker också att jag kanske kan inspirera någon annan. Jag har ju motiverats och inspirerats av andra som helt öppet berättar om sig och sin hälsoresa.

Jag funderar mycket på det här med siffror, vad det är som gör att de är, eller känns så viktiga för oss. Det gör mig lite frustrerad men också nyfiken. Och är de lika viktiga för män som för kvinnor?  Jag tror att en av anledningarna till att vi vill veta vad andra människor väger är att vi vill kunna relatera oss till dem. Jag är nästan helt hundra säker på att kvinnor som inte är nöjda med sin kropp och hur de lever sitt liv tänker -ja, hon väger iallafall mer än mig. Eller om hon väger mindre så får vi ångest och mår dåligt. Eller kanske inspireras man? vad man känner beror med all säkerhet på vart man befinner sig själv, hur man mår. Jag vet av egen erfarenhet.
Det finns en uppsjö av bloggar där det skrivs om viktresan i exakta siffror, och vi som läser dem begrundar och jämför. Jämför till vilken nytta då? Vi är olika som individer, vi har olika förutsättningar och vår egen resa ser inte likadan ut. Vi ger oss själva ångest eller dåligt samvete för något vi inte kan påverka. Vi skriver in vår vikt i en Bmi-tabell och mår dåligt när den säjer att vi är överviktiga eller kanske till och med feta. Men vi tittar inte på kroppen, hur vi egentligen ser ut. En vältränad person med mycket muskler kommer få det väldigt tufft att passa in i en Bmi-tabell. Att sätta som mål med sin viktresa att man ska passa in i en Bmi-tabell är för mig helt obegripligt. Vad säjer den egentligen? jag kan ju vara hur smal som helst men också vara hur ohälsosam som helst. Jag som enligt vågen fortfarande är för tung men som har en kropp som blir allt muskulösare och starkare, är jag ohälsosam? Jag vet att jag springer ifrån dig som är 20 kg lättare och helt otränad.

Därför kan jag inte sätta ett viktmål som det stora målet för min egen resa. Men är det viktigt hur många kilon exakt jag gått ner? Och hur många till jag borde gå ner? Eller är det viktiga hur jag mår och hur kroppen mår? Jag har vägt över 100 kg och har enligt Bmi en bra bit kvar tills vågen visar vad dietisten skulle säja är en "hälsosam" siffra. Men är det sanningen? Nej, det är ju inte det.
När jag skriver det här så inser jag att jag måste sätta mig ner och fundera över vad mitt mål egentligen är, eftersom jag bestämt att vågens siffror inte ska vara mitt mål. Så vad är mitt mål? Kanske att orka genomföra loppen jag planerat? Att genomföra "den stora utmaningen" med Helena? Att springa milen under timmen?

Kanske är målet så enkelt som att fortsätta leva som nu, att vara hälsosam, röra på mig och må bra.

Hälsa sitter inte i enbart vikten.
Jag kommer kanske ge er min exakta startvikt en dag. Men inte idag.

Jag tänker så här:
1) Jag behöver inte längre enbart köpa kläder i affärernas "stora storlekar-avdelning"
2) Jag är stark
3) Jag är uthållig
4) Jag är stolt över mitt arbete
5) Jag mår fantastiskt
6) Jag kommer aldrig att sluta träna









15 juli, 2013

Från 54 till 44

Dagens roadtrip till Borlänge för lite shopping gjorde mig så sjukt glad.
I Kupolen var det rea-skyltar precis överallt, som gjort för lite fynd tänkte jag..
Och ja, jag vet att siffror inte spelar så stor roll men att jag idag har köpt ett par nya jeans i strl 44 är helt otroligt! Jag hade 54 när jag var som störst, det är jäääättestort! Och det är 10 storlekar i skillnad! 44 är inte litet men för mig är det ett delmål, för varje klädstorlek jag minskar kommer jag närmare mitt mål.
Jag har aldrig berättat vilken klädstorlek jag hade då, inte för någon,  men nu vet ni.
Jag köpte en topp också, i strl L. Inget X framför, utan bara ett enda L :-)
Det är svårt att förklara, men känslan är så stor i mitt bröst. Jag är så glad! Det är värt varenda sekund på gymmet, i löpspåret, med maten, med allt.
Jag lade upp den här bilden på Facebook och fick otroligt många "likes", tack för att ni finns där och peppar mig!! ♥



05 juli, 2013

Semester, vikt och framtidsfunderingar

Idag är det sista arbetsdagen innan sommarsemester. Känns jätteskönt. Det har varit ett fantastiskt arbetsår, både på mitt vikariat och som gruppträningsinstruktör. Jag har lärt mig massor, haft otroligt roligt (det var tufft att bli uppsagd på grund av arbetsbrist men vet ni, inget ont som inte har nåt gott med sig...) och lärt känna grymma människor. Men nu behöver jag lite vila. Även om det känns konstigt eftersom jag, vad jag vet idag, inte har nåt jobb efter 31/8 då mitt vikariat går ut. Men jag behöver vara ledig med familjen och har därför valt att ta ut min semester precis som vanligt.
Min semester ska ägnas åt familj, vänner, resor, shopping, sol, träning, sovmornar, morgonpromenader, god mat och ett och annat glas vin kanske :-)
Vad som händer senare under hösten får helt enkelt visa sig. En otroligt kär vän till mig sa för inte så länge sen att jag måste ha tålamod. Det kommer att ordna sig. Och ja, det är klart att det gör. Det måste jag tro på. Jag är driven, duktig på det jag gör, har ordning och reda, lättlärd, har väldigt mycket arbetslivserfarenhet och kan faktiskt en hel massa saker. Jag står för det jag gör och tror på, är ärlig och rak, på gott och ont ibland kanske.
16 års erfarenhet i turistbranschen och huvudsak med försäljning, arbetsledning, projektledning, viss ekonomihantering, och efter ett år på en stor IT-avdelning har jag lärt mig en och annan enklare SQL och en massa annat.
Och jag är en duktig gruppträningsinstruktör.
Så jag sitter lugnt i båten, utrustar mig med tålamod och tänker att det ordnar sig. Och jag tänker att jag vågar säja att jag är bra, att jag är duktig på det jag gör. Jag säjer det med ödmjukhet.
Om nån nu är sugen på att läsa hela mitt CV så säj till ;-)

Tillbaka till mitt stora projekt. Projekt Hälsosam.
Efter en vecka med 5-6 måltider per dag, ökat antal kalorier men fortfarande stor träningsmängd så stod jag på hemmavågen i morse. Tänker att jag gör det en gång i veckan, för att ändå ha lite koll. Det är så lätt att stoppa huvudet i sanden och jag tänker inte göra det den här gången. Sagt och gjort. Morgonkissa och sen upp på vågen. Och den visade minus. Vet att vågens siffror egentligen är oväsentliga. Men jag vågar inte helt släppa den, inte än. Hittar inte mitt måttband, så det ska jag införskaffa ett nytt.
Men lika bra mått var ju när jag drog på mig den toppen jag tänkte att jag skulle ha idag. Sist jag hade den på mig fick jag dra lite i den för att den skulle töjas och kännas bekväm. Idag gled den bara på liksom.
Skön känsla och såklart ett mycket bättre kvitto än vågen.


Avslutar med en kopia på Mårten Nyhléns statusuppdatering på Facebook idag:

Idag är en dag som alla andra.
Skillnaden idag är att du nu har möjligheten att försöka ändra på det just du vill...
Våga - Vilja - Förändra







27 juni, 2013

Avstämning och nya mål

Midsommar har passerat och det var dags för avstämning idag, den visar att vikten fortsätter neråt, mitt medvetna val att äta fritt över midsommar frisserade väl till siffrorna lite men det räknade jag med. Men jag hade ändå gått ner sen sista vägningen. Och minskat i fettprocent och ökat i muskelmassa. Det är det som räknas. Muskler tar mindre plats än fett.
Idag fick jag fina komplimanger och den enda jeansen jag har börjar bli för stora.
Så ja, jag är jäkligt nöjd faktiskt.

Så nu då... nu ska jag fortsätta träna och äta bra. Fortsätta att äta 5-6 gånger per dag, öka på maten något men försöka stabilisera och stå still. Inte upp i vikt och kanske inte heller så mycket ner ett tag nu.
När sommaren är slut ska ett nytt mål sättas.

Idag hann jag med tre km på löpbandet och ett antal styrkeövningar för benen. Skönt!
I morgon kväll hoppas jag på uppehåll och en långpromenad. Kanske nån vill hänga på.




20 juni, 2013

Löpning, personbästa och säj att jag är tjock?

I går sprang jag 6 km på löpbandet, utan att stanna eller sänka farten till "gå" en enda gång. Farten var inte jättehög men jag sprang oavbrutet i 44 minuter och 6 km! Nytt personbästa och jag var, och är så jäkla glad! Tiden går att förbättra, men det är egentligen inte det jag är ute efter, jag är ute efter att orka länge. Sen är jag såklart ute efter att springa milen under 60 minuter, både ute och inne.
Jag vet inte riktigt vad det är med löpningen som gör att jag bara vill springa mer och mer, egentligen tycker jag inte att det är så kul. I alla fall inte att springa på löpbandet i samma fart hela tiden, det händer inte så mycket då. Men det är nåt, nåt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Kanske är det det att jag aldrig kunnat springa på det här sättet tidigare, att kunna springa känns för mig på nåt sätt som ett kvitto på att min kondition är bra, och att jag är stark för det det sliter ju lite på kroppen att springa. Sen är det ju så många som springer, överallt ser man springande människor och det ser lätt och härligt ut. 
Plus att det är enkelt att packa ner ett par springskor när man ska nånstans.
Jag längtar efter att springa de dagar jag inte gör det helt enkelt och det känns helt skumt. Vem hade trott det för bara ett år sen?

Jag fortsätter alltså med 3-4 springturer i olika varianter (intervaller/springa samma fart/springa ute/springa långt/springa kort) per vecka. Lägger till styrketräningen och annat skoj så kommer jag förhoppningsvis vara redo för lopp i augusti. 

Sen måste jag bara kort kommentera det jag såg Olga Rönnberg (MammaFitness) skriva på Facebook igår, hon skrev så här;
Angående alla dessa kommentarer och "oron" över ändrad livsstil som ni brukar få.
Var var dessa alla omtänksamma när man varit fet? Fråga dem det!

För visst är det så, att det är ingen som säjer att du är tjock? att man är orolig för någons hälsa? Att ingen gör det är såklart att dra alla över en kam, men jag har i alla fall aldrig hört nån säja det till mig.
-Camilla, jag är orolig för dig. Du är för tjock. För din egen skull borde du gå ner i vikt.
Man kan ju såklart uttrycka det på många sätt, vara lite i fin i kanten eller så men varför är det sån tabu att säja att man är orolig för nån för att man är för tjock?
Jo, man vill ju inte såra såklart. Göra nån ledsen. Riskera att nån ta så illa vid sig att det framkallar ätstörningar.

Men när man (jag) börjar gå ner i vikt, lägger massor med tid på träningen och försöker att göra bra val med maten och har en plan för hur jag ska bli hälsosam och sund. Då är det helt plötsligt helt ok att tycka en massa om mig och om mitt sätt att leva?
Blir jag inte lika sårad då? Gör man inte mig ledsen då? Vad är skillnaden?
Naturligtvis får jag väldigt många positiva kommentarer (även om inte så många säjer det rakt ut men facebook och instragram är ju bra när man behöver lite bekräftelse ;-)), men nu får jag höra att det finns de som tycker att jag tränar för mycket. Att det inte kan vara bra för mig, att jag går till överdrift. 
Jag tänker inte försvara mitt sätt att leva men om någon/du har funderingar eller är orolig för mig så är du välkommen att säja det direkt till mig. Jag berättar gärna mer detaljerat om min viktresa för dig.
Och om du tar en titt på mig så ser jag väl knappast ut som att jag håller på att tyna bort heller. En och annan muskel börjar synas och jag smalnar sakta av men ärligt. Ser jag sjuk ut??


Med det sagt, säjer jag fullt ös mot helgen! Dubbla träningspass i eftermiddag och sen midsommarfirande med familjen!

Puss!



17 juni, 2013

Spurtar och önskar

Nästan framme vid midsommars delmål. Utvärdering, dvs vägning och mätning nästa vecka så snart så..

Träningen denna vecka har gått bra och blev så här:

Veckans träning

  • Måndag: Konditionsträning = Lunchpromenad, core, spinning
  • Tisdag: Instruktörsklasser T-Core & T-Ball
  • Onsdag: Springtur
  • Torsdag: Styrketräning vila
  • Fredag: Intervaller löpbandet + 15 min styrka mage/rygg
  • Lördag: Styrka gymmet 10 km springtur 
  • Söndag: Springtur Morgonpromenad 60 minuter. Styrka på gymmet. Körde Lofsans komb.pass med min kompis Martha.


Ny vecka och en vecka där jag några dagar är helt solo. Barnen är inte hemma så deras aktiviteter behöver inte planeras in denna vecka.

Veckans träning

  • Måndag: 30 min intervall löpband, core, latina och ev 30 min spinning (korta 30 min pass)
  • Tisdag: Instruktörsklasser T-Core & T-Ball
  • Onsdag: Springtur alt pass på TOKA
  • Torsdag: Styrketräning
  • Fredag: Intervaller löpbandet alt kort joggingtur ute
  • Lördag: Styrka gymmet
  • Söndag: Springtur

Jag har träningsvärk i armarna sen igår, känns ont skönt ;-) Fick extra energi av att få möjlighet att träna båda helgens pass med kompisar!
Ägnat en alldeles för lång morgonstund genom att slita mitt hår inför min garderobs utbud.. har nästan inga snygga tunikor eller tröjor längre! Eller jo, snygga är de såklart men fasen de är ju för stora! Världens i-landsproblem, jag vet, men det är inte kul att ha kläder som är för tajta men det är inte kul att ha kläder som ser ut som tält heller. Inser att jag måste handla lite inför hösten. Ska klara mig till semestern och shoppa på sommarrean när jag kommer iväg från byn. Vill egentligen inte lägga ner så mycket pengar än, har ju en liten bit kvar. Så jag önskar mig nya kläder!


Massor med tyg över, det här är en XL från Kappahls XLNT-serie. Den åkte in i garderoben igen.

12 juni, 2013

Motivationssvackor och smärta

Det kommer dagar när motivationen inte är så hög, eller kanske tom obefintlig! Dagar när jag tänker att jag bara vill stänga in mig och inte ta mitt ansvar. För visst är det så, att ansvaret för min hälsa är mitt! Jag kan aldrig skylla på någon annan om nåt hamnar i munnen som inte var tänkt att hamna där. Det är jag och bara jag som äter och det är jag och bara jag som gör valen.
Och nu svajar det! Jag börjar se målsnöret för mitt delmål, dvs midsommar, och motivationen ramlade ner ett par hack. Eller ganska många till och med.

Träningen funkar klockrent, skulle utan problem kunna träna mer om tid fanns. Men jag kan ibland önska att jag hade tid och tillgångar som Biggest Loser. Även om de är extrema så är de jäkligt duktiga.
Det är motivationen över maten svajar, det är inte så att jag toklängtar efter vare sig godis eller annat onyttigt, men det känns jobbigt överlag och även när den här strikta perioden är över så betyder inte det att jag ska frossa på nåt sätt, men jag kan inte riktigt sätt fingret på varför det känns tungt just nu. Jag kanske bara måste acceptera att det gör det och bara blunda och fokusera på att se min målbild. Kanske är det enformigheten som gör det tungt.
Men ni vet, ibland önskar man bara att man slapp jobba så hårt och bara en dag kunde vakna och vara framme vid sitt mål... det går ändå väldigt bra just nu, vikten minskar och omfånget minskar.
Men hela tiden är jag medveten om att allt handlar om 80% kost och 20% träning. Det gör att det största fokuset måste ligga på vad jag får i mig. Att det jag äter är bra för mig. Såklart kan jag äta ostbågar för dagsintaget kalorier, men kroppen skulle gråta då och det är inte så bra som byggstenar såklart. Om allt bara hade handlat om träningen så hade jag varit i mål, kanske för länge sen tom. Men det är klart att det är kosten som är det som jag jobbar hårdast med, mentalt! Att lära om och att ta in ny kunskap och omsätta den i praktiken. Att alltid göra mitt bästa för att göra val som är bra för mig. Nyttigt men jobbigt! Jättejobbigt tom, vissa dagar det erkänner jag.

Jag har också lite ont i ett muskelfäste i högerarmen. Inte så att det gör jätteont men tillräckligt för att det inte ska kännas helt ok. Men nu ska jag låta armar och axlar vila en vecka från styrketräning. Jag kommer lägga fokus på styrka för ben, rumpa, rygg, mage och på kondition istället. Men jag gillar inte att ha ont, blir lite tjurig över det, jag vill kunna köra på. Men vet ju att jag måste lyssna på kroppen.

Ser i alla fall fram emot kvällens joggingtur med H :-)


Peppar mig själv och alla andra som kan behöva det !
Kör bara kör!!





07 juni, 2013

Då och nu, en mental träningsresa illustrerad med bilder

Att före- och efterbilder är en motivationshjälp vet nog alla som nån gång bestämt sig för att en gång för alla, ta tag i sin övervikt.
Jag satt och kollade igenom lite bilder, och inser återigen att jag har påbörjat min resa flera gånger men inte fullföljt den. När jag tänker igenom det så kan jag nog komma på flera orsaker.
* Jag har känt att jag duger ändå, åt andra. Jag har aldrig blivit retad eller mobbad. Jag har aldrig tänkt att jag ska göra det bara för min egen skull.
* Huvudet har inte varit med. Dvs jag har inte förstått att resan görs mycket mer i huvudet än i kroppen. Man måste hela tiden vara närvarande i sitt agerande. Varför gör jag på ett visst sätt? Varför äter jag när jag mår dåligt? Varför tröstar jag mig med mat? Varför belönar jag mig med mat? Varför "stänger jag av" när jag äter i smyg? När man vågar tänka på de jobbiga sakerna, det är då det börjar hända grejer.
* När saker och ting blivit för tuffa har jag gett upp istället för att be om hjälp.
* Jag har slutat tycka synd om mig själv.
* Jag har insett att det kommer ta tid och jag har accepterat det.
* Jag har insett att det inte går att kompensationsträna. Jag kan aldrig träna så mycket så jag bränner det som jag på väldigt kort tid kan få i mig kalorimässigt.
* Jag har också bestämt mig för att om jag vill och tar ett beslut om att äta godis, ta en pizza eller vad det nu kan vara så står jag för det. Det är ok att göra det nån gång ibland. Bara inte varje vecka. Jag ska inte ha ångest eller dåligt samvete.
* Jag har bestämt mig för att jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar att ha en kropp som orkar med mitt liv.

Otroligt mycket handlar ändå om att jag blivit så passionerat förtjust i att träna. Att jag kommit så långt att jag faktiskt inte mår bra om jag inte gör det regelbundet. Det var min dröm och jag är där.
Det är värt att prioritera för att jag också ska må bra. Jag är så otroligt tacksam för att jag vågade tacka ja när frågan om att bli boxningsinstruktör kom. Tänk att man ville satsa på mig! Att någon trodde att jag skulle kunna bli en bra instruktör!
När träningen blev en del av mig, en del av mitt liv så blev det lättare att träna även de dagar jag egentligen ville ligga på soffan och äta en stor chokladkaka. Jag har aldrig ångrat en sekund.


05 juni, 2013

Viktmål eller måbramål?

Jag som är mitt uppe i den för mig, stora resan, tänker naturligtvis jättemycket på mitt mål. Men när jag får frågan om vad som är mitt mål och vad mitt viktmål är, så har jag inga svar.
Eller, nu ljög jag. Jag vet vad målet är men jag vet inte vad viktmålet är.
Målet är att vara stark, vältränad och känna mig nöjd med min kropp. Att orka genomföra den träning jag tänkt mig, att orka åka 10,000 fallhöjdsmeter slalom på en och samma dag (check på den!), att hänga med barnen. Att kunna gå in i en vanlig affär och köpa ett par vanliga byxor eller en vanlig tröja. Alltså, inte behöva leta stretch och tält. Om det sen står M, L eller XL är väl egentligen oväsentligt men att ständigt prova kläder som inte passar för att man är för tjock? Nej, det är inte kul nånstans faktiskt.
Jag vill också kunna ha på mig tajta träningstoppar. För att jag tycker att det är snyggt och för att det är skönt att träna i.
Att inte ständigt behöva tänka på hur jag ser ut. När jag går, står, sitter eller ligger. Det är så enormt energikrävande och att alltid vara missnöjd dödar. Långsamt. Jag tänker inte tillbringa resten av mitt liv med det. Jag tänker tillbringa resten av mitt liv tillsammans med en kropp som orkar göra det jag vill göra, kroppen ska inte vara min begränsning. Ibland kan jag tänka att jag borde ha gjort det här för 10 år sen. Men allt har en mening och det att tänka bakåt kommer knappast leda mig framåt.

Jag jobbar mycket med mina egna känslor och tankar kring min kropp och kring mitt mående. Att våga säja att ja, jag är stark och ja, jag är faktiskt hyfsat vältränad idag. Även om den som ser mig för första gången kanske inte skulle tro det. Men att vara hälsosam, stark och sund sitter inte i kilona. Bara för att du är smal så betyder det inte att du är sund.
Jag fick en sån fin komplimang av en kvinna för några veckor sen. Hon frågade hur jag mådde och när jag svarade tack jag mår bra så sa hon. Ja, jag ser det! Du ser pigg och fräsch ut! Du ser alltid så glad ut numera! Jag är såklart inte alltid glad men jag är gladare. För att jag mår bra både fysiskt och psykiskt. Jag har fortfarande inget fast jobb och oroar mig fortfarande för hur hösten ska bli men jag är glad och jag tänker att det ordnar sig. Det handlar om min mentala inställning, till mig själv och till livet.

Men viktmål då? BMI och sånt? Att BMI är ett väldigt dåligt sätt att mäta en sund kropp på kan vi väl alla vara överens om. Problemet är väl att hälsovården inte vet hur de ska göra annars, det är så enkelt att mäta BMI. Att man sen med blotta ögat kan se musklerna och vet att muskler väger mer än fett, det är liksom strunt samma. BMI är för högt, du borde gå ner några kilon.
Visst kan jag plocka en siffra som låter bra, en vikt som jag inte haft på 20 år kanske. Men jag kommer inte att göra det. Jag kommer att fortsätta jobba med min kropp, fortsätta jobba på att få en bättre kondition och muskler som är ännu starkare. Sen får vi väl se vad vågen stannar på.
När jag skriver det där så inser jag också att jag har mycket mentalt att jobba med, det är lättare sagt än gjort. Det är så mycket som kretsar kring siffrorna. Tidningsrubriker och nätet svämmar över av viktsiffror. Varför är siffran så viktig för oss? Varför är det så viktigt att vågen visar 63 och inte 65? Frågor att fortsätta fundera på.
Jag ska hitta känslan. Min känsla. Jag hade den i lördags, efter intervallpasset på gymmets löpband på 5 km och nån timme senare så joggade jag hem. Ytterligare 5 km. Då var känslan oövervinnerlig!



Så svaret på frågan är; Jag väljer måbramål.

02 juni, 2013

Träningsmål, resultat och ny planering

Idag har vädret varit varmt och skönt och jag var så sugen på att kolla om jag orkade jogga hela vägen runt broarna. Det har liksom varit nåt jag tänkt på i flera år, att det skulle vara nåt jag vill klara att göra. Rundan är lite drygt 4 km så egentligen var turen från Experium igår och hem längre, för det blev 5 km men det lutar ju neråt ;-). Men i vilket fall som helst... Jag klarade det! Jag orkade jogga hela vägen utan att stanna. Benen var lite tunga i början men sen gick det av bara farten. Bra musik i öronen och härliga sommardofter i näsan. Underbart!
Så både igår och idag har jag nått nya mål med min konditionsträning. Att orka jogga utan att behöva stanna och gå. Nu håller jag definitivt ingen hög fart men bara att orka jogga hela tiden är en fantastisk känsla. Nu ska jag bara få upp farten lite, så jag kan hålla jämnare tempo med min kompis på onsdagsturerna:-).

Det har blivit en del springturer på sistone, både på löpband och ute. Jag trodde kanske inte att jag skulle uppskatta springturerna ute så mycket som jag gör. Men det är en härlig känsla! Jag känner mig stark och  och den känslan vill jag bara ta och stoppa i en ask, så jag kan ta fram den när det känns motigt. Och tillsammans med styrketräningen så vet jag att jag håller på att hitta rätt väg. Vägningen och mätningen igår visar också att jag fortsätter åt rätt håll. Dock kommer det snart att börja kosta pengar, jag behöver kläder.. :-)
17 dagar kvar till midsommar. Sen gör jag vissa justeringar runt kosten och jobbar med att stå still, att hitta balans (eller gå ner är ju helt ok såklart..) under sommaren, men med fortsatt mängd träning.

Veckans träning blir nåt sånt här...

Måndag: Vila
Tisdag: instruktörsklasser i T-Core + T-Ball (dvs 90 min styrketräning)
Onsdag: Springtur med H
Torsdag: Styrketräning
Fredag: Hoppas på menypass på TOKA... annars intervaller på löpbandet.
Lördag: Styrketräning
Söndag: Springtur




17 maj, 2013

Långsiktig plan för en hälsosam kropp

Den här veckan har känts extra lång, antagligen för att man snabbt vande sig vid extra lediga dagar i några veckor :-)
Idag har jag fredagsfeeling! Mannen är hemma igen, familjen är samlad och det vankas lediga dagar.

Jag drar direkt till gymmet efter jobbet för att springa löpintervaller, sen hem och hänga i soffan resten av kvällen. Det blir skönt!
Nedräkningen till midsommar fortsätter och vikten går åt rätt håll :-).
Efter midsommar är planen att fortsätta träna naturligtvis, men öka intaget lite och stå still ett par månader. Ja, går jag ner ändå, så är ju det ok såklart. Efter Rhodos kommer en strikt period igen.
Sakta men säkert lär jag min kropp att den ska förbränna igen (räcker lång näsa åt hypotyreosen och år av viktkamp) och jag lär mig få ihop ekvationen "in och ut" för att kunna stå still i vikt längre perioder. Vilket bara det är en stor seger för en jojo-bantare som mig. Jag har ju stått still två månader under senvintern, men är nu inne i en strikt period igen där jag ska minska både i vikt och omfång.. Jag gör min resa på lång tid och i etapper.

Träningen är lika viktig som kosten. Eller nej, kosten är viktigare än träningen. Men för att jag ska hålla vikten och nå mitt mål måste träningen fortsatt prioriteras. Jag fortsätter lägga upp en plan inför varje vecka. Träningen ska innehålla 3 löppass/vecka minst. Två av dem på löpband och ett eller fler ute. På löpbandet för att löpbandet kan styra min fart.. Styrketräning naturligtvis, muskler ökar förbränningen och tar mindre plats än fett. Lite blandade pass för att gruppträning är det bästa som finns och för att det också hjälper mig framåt.

Jag har målbilden klar för mig och känslan av att jag faktiskt är på väg att lyckas fyller mig med energi och glädje!

Tack alla som kommer med pepp och beröm! Ni anar inte hur glad jag blir. Jag gör jobbet men får extra kraft av er!






15 maj, 2013

Förändringar och prioriteringar

Nästan allt i min resa handlar om prioriteringar. Att jag aktivt valt bort saker för att hinna med träningen till exempel. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att "du  som tränar så mycket kan väl... äta mer, vila, festa, gör ditt eller datt". Och ja, det är klart att jag kan. Men inte just nu kanske eller kanske bara sällan. Självklart gör jag avsteg från den kost och den träning jag planerat, ibland gör jag det för att jag inte kan stå emot frestelsen och ibland gör jag det för att jag redan innan bestämt mig för att jag ska göra ett avsteg. Men skillnaden mellan förr och nu är att jag också innan avsteget bestämt när jag ska vara på banan igen.

Jag måste prioritera min förändring och mig själv. Det är också med all säkerhet många som har synpunkter på att jag inte hänger med barnen all min lediga tid. Kanske är det nån som tycker att jag är en dålig mamma också. Men om man vänder på det då... hur bra är jag som förälder om jag inte orkar vara aktiv med barnen? Inte orkar åka skidor eller cykla? För att  jag är för stor, tung och inte tycker om mig själv. Vad förmedlar det?
Sen är jag övertygad om att ALLA mår bra av egen tid, att skaffa barn behöver inte betyda att man ger upp sig själv och sina drömmar i 20 år. Man ska leva med sina barn och inte genom dem.
Och mina barn stöttar mig, de ser hur bra jag mår och ibland är de med mig när jag tränar, ibland är de med pappan, eller nån annan vuxen eller kompis och ibland är de hemma själva.
Och när jag planerar min vecka så har jag redan planerat in barnen och deras aktiviteter. De går först men jag är väldigt tätt efter ;-)

Jag har nog skrivit en del om prioriteringar förut. Men ska man komma nån vart så måste man bestämma sig för hur man ska komma dit man vill. Man kommer ingenstans genom att varje vecka säja "jag borde också..." eller när någon tar en stor tugga av en bulle och säjer "jag borde inte äta den här". Varför borde du inte det? Stanna upp och tänk lite på det. Ät hellre din bulle, njut av smaken och känslan men nöj dig med det sen. Ät inte fler eller fortsätt inte äta onyttigt hela dan eller hela veckan för att "allt" redan är förstört.
Sluta säj att du ska börja på måndag, livet är det som pågår här och nu och man måste göra ett val.

Var nöjd med det du har eller hur du ser ut. Om du inte är nöjd. Gör nåt åt det.

För mig handlar det om att jag är trött på att alltid tänka på hur jag ser ut, vad jag väger. 20 år har gått åt till att mer eller mindre vara missnöjd med mitt utseende och ständigt snegla på andra som lyckas. Jag tänker bli en av dem som lyckas. Jag ska nå mina mål, det får ta den tid det tar. Jag kommer inte bli nån smalis om man ska gå efter BMI men jag vill vara stark, vältränad och välmående resten av mitt liv. Vad vågen säjer är ointressant (nästan...;-)
Och det är faktiskt värt att prioritera bort vissa andra saker.




11 maj, 2013

Öppenhet med en touch av ångest

Öppenhet ja. Ångest ja. Vikt och känslor och massor med tankar.

Jag är väldigt öppen med min träning och min viktresa. Jag pratar inte så mycket siffror, jo centimetrar men inte vad vågen säjer. Men bilderna på den här bilden visar nästan -25 kg, plus minus nåt kilo..
Idag valde jag att lägga ut bilden på Facebook. Och när jag ser responsen så blir jag gråtfärdig. Jag skäms över bilden där jag är som störst, men jag är så jäkla glad för att jag bestämde mig. Jag slutade röka, jag fick fel på ämnesomsättningen men jag gav aldrig upp. Jag ger aldrig upp.
Jag är inte i mål men jag är på väg och jag är stolt över mig själv. Jag säjer det högt idag, jag är STOLT. Jag har lagt ner enormt många träningstimmar, och kommer så fortsätta göra. Jag lägger fokus på maten och på att hitta mitt sätt och min väg.
Jag har stor hjälp i min familj och några nära vänner. Som stöttar mig när jag har det jobbigt och som hjälper mig att resa på mig när jag trillat i diket.

Till dig/er som finns där för mig säjer jag. Mitt allra ödmjukaste TACK! Tack för att du finns. ♥
Resan fortsätter...





13 april, 2013

Mål och nya utmaningar

Om sex månader fyller jag 40. Mitt stora mål är fortfarande att vara i mitt livs form då, jag är på god väg.
Egentligen är jag redan i mitt livs form, jag har aldrig varit så tränad som jag är idag. Men jag vill fortfarande minska i omfång ;-)

Kortsiktigt;
Från och med måndag ska jag och min man ha en månad helt utan sötsaker, snacks, nötter mm. Känns skönt att vi ska göra det tillsammans, det är svårt när man är ensam, att stå emot suget.
Hoppas att en sockerfri månad ska hjälpa mig i mitt sockerberoende.

Matplanen: Äta två huvudmål per dag och fyra mellanmål. Koll på kalorierna. Jag har helt övertygad om att jag mår bäst av att äta regelbundet. Att hålla igång förbränningen genom att tillföra.

Träningsplan: Mer styrketräning men framför allt tyngre vikter.
Samt detta:


Fast med rätt teknik förstås... knäna får inte gå över foten ;-) Börjar på måndag.
Jag ska också återuppta intervallerna på löpbandet, har legat lågt med dem ett tag för det har aldrig varit några löpband lediga när jag varit på gymmet men nu när säsongarna drar vidare kanske det blir lite lättare.
Naturligtvis fortsätter jag också att gå på de gruppass som jag verkligen gillar samt att fortsätta köra mina egna klasser.
Finns ytterligare ett träningsprojekt/utmaning på gång, men det berättar jag mer om vid ett annat tillfälle.

Vad har du för mål och har du några nya utmaningar?


08 mars, 2013

Vad och hur ska man äta?

Det finns tusentals dieter att följa och jag har provat alldeles för många av dem. Media öser dem över oss och det är inte alls konstigt om vi som har övervikt faller för dem, de lovar ju både guld och gröna skogar. För att inte tala om att alla de där kilona som du lagt på dig under troligen många år bara kommer att försvinna på ENDAST 4 veckor. Låter rimligt eller hur?
Men jag tycker mig också märka en skillnad idag, många bloggar och även tidningar är sakta på väg bort från den snabba lösningar och visar istället vägen med naturlig mat kombinerad med träning.
För de allra flesta är det inget som helst problem med att gå ner i vikt. Det är bara att minska intaget och öka på uttaget. Det klarar nog alla. Problemet är när man ska börja äta "som vanligt" igen efter en diet. Kroppen som gått på svält har ställt in sig på att här får vi hålla fast i allt vi får för man vet aldrig när det blir svält igen.
Man går ner ex antal kilon. Och går upp dem lika fort igen. Känns det igen?

Jag håller på att lära om, jag ska lära min kropp förstå att det som kommer in ska förbrännas. Det ska användas som bränsle för att orka göra det jag vill göra. Bra mat och regelbundet.

När man följer LCHF så får man lära sig att man inte behöver äta så många mål, maten är energirik och mättnaden håller i sig länge. Sant och funkade fint på mig. Men för mig blev problemet tillslut att jag ändå fick i mig för mycket kalorier i förhållande till vad jag gjorde av med. För inte ens på LCHF kan man äta obegränsat även om det ryms inom ramarna för vad som är tillåtet.
Om man har problem med sitt ätande så är man snabb att kolla upp vad man får äta. Som nötter tex. Det får jag äta, men det är ju jättegott och risken att jag överäter är lika stor som om jag ätit något med en massa kolhydrater i. Goda såser och efterrätter som är tillåtna. Helt ok dietmässigt men fortfarande väldigt energirika.

Det handlar om att hitta "sin" grej. Att bestämma sig. Att göra val. Om jag väljer att äta pizza idag, så kommer jag att göra det med gott samvete. Du kommer säkert se mig äta både det ena och det andra men det är slut på att ha ångest och "jag börjar på måndag".
Men jag kan inte äta den där pizzan flera gånger i veckan. På tallriken lägger du långsamma kolhydrater, en bra proteinkälla och halva tallriken med goda grönsaker. Lägg in motion (ja, jag vet att alla inte gillar träning men fördelarna är 1000 gånger fler än att inte göra det alls). Släng vågen (eller väg dig hos en kompis varannan vecka, mät din kropp. Styrketräna hemma eller på gymmet. Våga prova nya träningssätt. Då kommer det hända grejer.

Jag har levt i snart 40 år. Jag gått upp och ner i vikt i drygt 20 av dem. Vill jag fortsätta så resten av mitt liv? Finns det inte viktigare saker att lägga sin energi och sina tanka på än sin vikt??

Jag har gjort mitt val.









04 mars, 2013

10 skäl varför tjejer ska styrketräna

Anledningarna eller ursäkterna är många till varför tjejer inte vill styrketräna. Oftast tror jag att det beror på att man inte är bekväm på gymmet. Man vet inte VAD man ska göra med alla maskiner och man kan inga övningar för fria vikter. Men man tror också att man kommer bli större. Men muskler tar mindre plats än fett.
Styrketräna kan man göra hemma om man inte vill, kan eller har möjlighet att gå på ett gym. Styrketräna för att orka med din varddag, oavsett om det innebär att lyfta barn dagarna i ända eller om det är att bära hem matkassarna från affären.
Är du helt nybörjare så är mitt råd är att börja med styrketräning i form av gruppass. De går alltid att anpassa efter egen förmåga och man kan också få hjälp av instruktören. Det är lätt att öka på vikterna när man börjar bli van. Jag började med skivstångsträning i gruppform. Lätta vikter till en början och sen öka på.
På gymmet kan man få hjälp av personal eller boka en PT. Eller ta hjälp av internet. Det finns en uppsjö av bra bloggar och sidor som ger dig övningar och råd.

Mitt bästa tips att att du varierar din träning. Växla kondition och styrketräning. Och när det gäller kondition så välj med fördel intervallpass. Men framför allt, gör det som Du tycker är roligt. Det som är roligt blir av.

Här kommer tio skäl till varför vi ska styrketräna:

1. Effektivare fettförbränningNär man nämner fettförbränning eller viktnedgång tänker de flesta på aerobisk aktivitet i form av promenader, löprundor eller timmar på motionscykeln. Visst bränner aerobisk aktivitet energi eftersom musklerna måste jobba och därmed kräver syre. Det finns dock tonvis med aktiviteter som kräver energi, som exempelvis dans, städning, intensiv löpning och styrketräning. Fördelen med mer intensiva aktiviteter som skapar mikroskopiska skador på muskelcellerna är att dessa måste repareras, vilket kräver energi. Detta skapar en efterförbränning som varar i upp till 48 timmar. Du bränner alltså inte enbart energi under ett styrketräningspass – du fortsätter även att bränna energi efteråt i upp till två dygn. En annan nackdel med aerobisk träning är att kroppen snabbt blir duktig på det. Inom styrketräningen kan du hela tiden öka träningsvolymen genom att gör fler repetitioner än i förra passet, eller genom att höja vikten. Om du däremot är ute och joggar eller löper kommer kroppen snabbt anpassa sig och bli mer energisnål. Då måste du antingen hålla på längre eller öka tempot för att få samma effekt som tidigare. Att öka sträckan är inte alltid så lockande. Finns det någon glädje i vetskapen att du nu behöver springa i 40 minuter för att bränna samma mängd energi som du tidigare gjorde under 30 minuter? Och öka farten? Inom sin tid kommer det nya tempot att bli för lätt och du måste än en gång öka farten för att få samma effekt.

Det underbara med styrketräning är att det inte finns någon slutdestination. Du kan hela tiden göra små ökningar. Med aerobisk träning finns det dock en gräns. Tillslut kommer du att nå en intensitet som tar dig ur den aerobiska zonen och in i den anaeroba zonen – och då utför du helt enkelt inte aerobisk träning längre. Därmed blir du låst till att lägga mer och mer tid på aerobisk träning om du vill fortsätta förbränna samma energimängd – något som aldrig sker med styrketräning.

2. Ökad ämnesomsättning
Din ämnesomsättning bestämmer hur många kalorier du förbränner under en dag i vila. Ämnesomsättningen styrs av din sköldkörtel och den största påverkande faktorn är din muskelmassa. Varje hekto muskelmassa du lägger på dig kräver mycket mer energi än motsvarande mängd kroppsfett. Och då räknar vi inte med all den energi som går åt till att bygga den muskelmassan eller de kalorierna som går åt under träningspassen. Muskler förbrukar helt enkelt mer energi även i vila. För de som vill komma i bra form handlar det alltså inte endast om hur mycket kalorier vi kan förbränna med vår träning. Själva hemligheten är hur många extra kalorier vi kan tvinga kroppen till att förbränna under hela dygnet genom ökad muskelmassa och efterförbränning. Att öka sin ämnesomsättning är en viktig nyckel i ett mer långsiktigt perspektiv för den som vill komma i form - och behålla den.

3. Ökad styrka utan bulliga muskler
Även om du tränar hårt och målmedvetet kommer det kräva år av dedikerad träning och bra kost för att bygga stora muskler. Forskningen har sedan länge visat att kvinnor har mellan 10 till 30 gånger lägre nivåer än män av de hormoner som är muskeluppbyggande. Däremot kommer dina muskler att bli hårdare, fastare och synligare av styrketräning. Det är en stor bonus.

4. Snyggare kroppshållningI dagens samhälle är vi väldigt stillasittande: I skolbänken, på kontoret och hemma i tevesoffan. Inte nog med att vi sitter på tok för mycket, nästan samtliga av oss sitter allt annat än anatomiskt korrekt. Sitter du vid ett tangentbord är sannolikheten hög att du sitter med något rundad rygg och framåtskjutna axlar. Detta ger en rundad hållning med framdragna axlar och krökt rygg. Det enda sättet att motverka och förbättra sin hållning är att stretcha de muskler som blivit förkortade och stärka upp antagonisten (muskeln med motsatt verkan). I exemplet ovan är det bröst- och axelmusklerna som blivit förkortade och drar axelleden framåt medan övre och mellersta ryggen blivit försvagad. Som jag nämnde i inledningen är det viktigt att träna den bakre kedjan. Gör du detta kommer du garanterat att få en hållning som gör de flesta gröna av avund. Dessutom kommer en bra kroppshållning att göra otroligt mycket för ditt utseende och din utstrålning.

5. Ökad idrottslig prestationVilken sport du än sysslar med kommer styrketräning hjälpa dig att prestera bättre. I de idrotter där explosivitet och muskelstyrka är till hjälp; som exempelvis fotboll, tennis, landbandy med flera; kommer styrketräningen snabbt att förbättra din prestationsförmåga. Men även i konditionskrävande idrotter som cykling, långdistanslöpning, orientering och längdskidor kommer styrketräningen hjälpa dig att förebygga skador genom att ge dig starkare skelett, leder, senor och ligament. Din uthållighet kommer även att bli bättre genom att assisterande muskler blir starkare och kroppshållningen blir bättre. Du kommer också märka att du är starkare och kan ge mer under eventuella spurter, vilket är väldigt viktigt för dig som tävlar.

6. Minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar
Många tror att aerobisk träning är det bästa skyddet mot hjärt- och kärlsjukdomar. Ny forskning visar dock att låg- och medelintensiv aktivitet som att promenera, sköta trädgården eller att spela golf inte har någon som helst skyddande inverkan på hjärt- och kärlsjukdomar. Den typ av aktivitet som har en skyddande effekt klassas under högintensiv aktivitet och inkluderar bland annat: byggnadsarbete, löpning, simning, gå i trappor och explosiva sporter som tennis och badminton. Rent generellt kan man säga att all aktivitet lika med, eller över, sex METs (Metabolic equivalents) tillhör denna klass. Med sex METs menas att din ämnesomsättning ökar till det sexdubbla under aktivitetens förlopp. Styrketräning har ett värde på sex METs och det riktigt intressanta är att det visat sig att man bara behöver göra av med 54 kcal per dag (378kcal per vecka) på dessa aktiviteter för att få de hälsomässiga fördelarna. Det är knappt en timme styrketräning i veckan.

7. Minskad risk för diabetes
Ännu ett av problemen med dagens livsstil och matvanor är de ökande fallen av diabetes, både bland kvinnor och män. Styrketräning har visat sig förbättra insulinkänsligheten och därmed förbättra kroppens förmåga att tillgodogöra sig kolhydrater. Forskning har visat att styrketräning kan förbättra glukosmetabolismen med upp till 23 procent efter enbart fyra månaders träning. En annan fördel är att kroppens förmåga att tillgodogöra sig kolhydrater stiger med flera hundra procent under och efter ett styrketräningspass. Detta betyder i praktiken att du kan unna dig mycket mer kolhydrater de dagar du tränar och på köpet får du en snabbare och bättre återhämtning.

8. Starkare skelett och minskad risk för benskörhet
Att mjölk ger starka ben har vi hört sedan vi tog våra första stapplande steg. En mer passande slogan borde vara: Styrketräning ger dig en stark benstomme. Dagens näringsfattiga kost, som vanligtvis har ett överskott på syrabildande näringsämnen, gör att kroppen måste läcka kalcium från skelettet och musklerna för att kunna upprätthålla sin pH-balans. Det bästa är givetvis att äta rejält med grönsaker och annan basisk föda som motverkar syrabalansen och därmed motverka problemet. Men för att få ett starkare skelett, eller reparera den skada som skett, måste vi precis som för att få starkare muskler, belasta kroppen. Detta gör vi effektivast med styrketräning. Forskning har visat att sex månaders styrketräning kan öka skelettets densitet med 13 procent. Styrketräning i kombination med en bra kost och eventuellt kalciumtillskott är utan tvivel kvinnans bästa försvar mot benskörhet.

9. Minskad risk för depression
En studie från Harvard visade att 10 veckors styrketräning minskade symptomen från klinisk depression mycket effektivare än vad vanlig rådgivning kunde åstadkomma. Kvinnor som styrketränar säger att de får bättre självförtroende och att de känner sig mycket mer nöjda med sig själva; två viktiga komponenter i kampen mot depression. Lägg sedan till förbättrad insulinkänslighet och stabilare blodsocker så är det inte svårt att förstå att styrketräning kan vara lika bra för din mentala och själsliga hälsa som för din kroppsliga.

10. Ålder är inget mer än en siffra
Det är aldrig försent att börja med styrketräning. Det finns flera studier som har visat på fantastiska styrke- och hälsoresultat bland kvinnor i 70- och 80-års-åldern efter att de börjat med ett styrketräningsprogram. Oavsett ålder kan du ta del och njuta av hälsofördelarna med styrketräning.

Källa: Stadium

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...