Milen och reflektion över framsteg

Jag har sprungit milen igen, den här gången på löpbandet på gymmet.
Jag började sakta de första minuterna men sen försökte jag ligga mellan 9-10 km/h. För mig har det varit ett stort steg att närma mig 10 km/h. När jag började med mina intervaller strax innan jul så började jag med att gå en minut på 6:an, en minut på 7:an och sen springa 1 minut på 8:an. I 20 minuter. Efter det var jag helt slut. Men det har gått fort att öka på och jag är stolt över att jag idag kan springa en mil med bara några korta pauser där jag går fort. Idag tog milen 65 minuter och målet är att nå under 60 minuter.
Men med tanke på att jag gått från otränad och en vikt långt över 100 så är jag jäkligt nöjd med mig själv för varje gång jag checkar av en mils runda. Men jag är också helt säker på att jag har styrketräningen att tacka för att jag orkar springa. Starka ben, rygg och bål, det hjälper enormt.
Nu närmar sig Tällbergs kvartsmara och jag kommer att försöka ligga på tre löppass i veckan men känner mig ganska lugn. Det är ju inte så att jag åker dit för att tävla mot någon annan än mig själv.
Det svåra för mig blir att hitta ett bra tempo så jag orkar hela loppet, att inte dras med av de som är snabbare men samtidigt kanske det får mig att prestera bättre. Jag vet inte. Vi får se efter loppet hur det gick. Det är ju första loppet nånsin för mig.

Nu hänger jag i soffan med barnen, i mina kompressionsstrumpor. Inte snyggt men ack så skönt.

Veckans träning:

Måndag: Gruppträning om jag hinner (ska iväg och fixa pass och till Borlänge eller Falun fram och tillbaka)
Tisdag: Backe på morgonen samt instruktörsklasser i T-Core & T-Ball på kvällen
Onsdag:  Löpning
Torsdag: Resdag 70 mil. Promenad på kvällen tänker jag.
Fredag: Löpning
Lördag: Promenad
Söndag: Löpning

Det vankas semester på Solen & Vindarnas Ö. Ser fram emot att lufta joggingskorna där :-)

Träna på semestern?

Tränar du på din semester? Eller tar du ett uppehåll? Jag vet många som lägger ner träningen under hela sin semester och valet är såklart helt fritt. Men för min del så fortsätter träningen. Inte bara för att jag har några lopp inplanerade utan för att det är skönt att träna när man är ledig och kan träna när som helst under dagen. Träna på morgonen utan att stressa eller mitt på dagen om man så vill. Slappa hela dagen och sen ge järnet på gymmet eller i löparspåret på kvällen. Köra ett kort styrkepass på gräsmattan när ungarna är med. Varianterna är många. Jag tycker också att det är bättre att träna regelbundet hela året än att göra långa uppehåll som sen gör att det är svårt att komma tillbaka igen, både motivationsmässigt men också för att man snabbt tappar tex muskler. Men mest för motivationen faktiskt.
Jag brukar ta en vecka helt off från träningen och det är när vi reser utomlands, varje år har jag packat ner träningskläderna och varje år har de legat orörda. För att det varit så fantastiskt skönt att bara slappa i solen. Ibland har det blivit nåt vattengympapass och lite promenader såklart men oftast inte mer än så. Och jag har inte heller dåligt samvete, jag tränar alltid annars. Bara sjukdom stoppar mig egentligen. Men att inte träna på hela semestern? Nope, inte i min värld :-)

Nu har jag och barnen varit hos min pappa i Oslo några dagar. Samma dag som vi reste så sprang jag en korttur på 4 km på  morgonen och vips så var dagens träning avklarad. Sen på onsdagen så var vi på Tusenfryd, som är Norges största nöjespark. Ingen träning den dagen men väl promenerande i 7 timmar (tack och lov för en stark rygg och mage som gjorde att jag inte hade ont nånstans trots att jag inte satt ner många minuter på hela dagen)... plus ett par km promenad till en restaurang på kvällen. I går blev det en morgonjogg runt kvarteret som avslutades med backintervaller. Nästan 6 km blev det totalt på rundan och sen låg jag på stranden med barnen resten av dagen.

Idag lång bilresa hem och jag hade en tanke på att åka på gymmet på kvällen men vi stack ut och plockade lite hjortron så en timme i skogen och gång i myrmark fick bli dagens vardagsmotion.

Lite bilder..

Morgonrunda

06,00. Trötta stumma ben. Strålande sol, 15 grader varmt. PB på rundan.

I did it.

Packar  bilen med väskor och barn och drar till Oslo några dagar.

Ps! Jag har husvakt ;-)

Löpning, personbästa och säj att jag är tjock?

I går sprang jag 6 km på löpbandet, utan att stanna eller sänka farten till "gå" en enda gång. Farten var inte jättehög men jag sprang oavbrutet i 44 minuter och 6 km! Nytt personbästa och jag var, och är så jäkla glad! Tiden går att förbättra, men det är egentligen inte det jag är ute efter, jag är ute efter att orka länge. Sen är jag såklart ute efter att springa milen under 60 minuter, både ute och inne.

Jag vet inte riktigt vad det är med löpningen som gör att jag bara vill springa mer och mer, egentligen tycker jag inte att det är så kul. I alla fall inte att springa på löpbandet i samma fart hela tiden, det händer inte så mycket då. Men det är nåt, nåt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Kanske är det det att jag aldrig kunnat springa på det här sättet tidigare, att kunna springa känns för mig på nåt sätt som ett kvitto på att min kondition är bra, och att jag är stark för det det sliter ju lite på kroppen att springa. Sen är det ju så många som springer, överallt ser man springande människor och det ser lätt och härligt ut. 

Plus att det är enkelt att packa ner ett par springskor när man ska nånstans.

Jag längtar efter att springa de dagar jag inte gör det helt enkelt och det känns helt skumt. Vem hade trott det för bara ett år sen?

Jag fortsätter alltså med 3-4 springturer i olika varianter (intervaller/springa samma fart/springa ute/springa långt/springa kort) per vecka. Lägger till styrketräningen och annat skoj så kommer jag förhoppningsvis vara redo för lopp i augusti. 

Sen måste jag bara kort kommentera det jag såg Olga Rönnberg (MammaFitness) skriva på Facebook igår, hon skrev så här;

Angående alla dessa kommentarer och "oron" över ändrad livsstil som ni brukar få.
Var var dessa alla omtänksamma när man varit fet? Fråga dem det!

För visst är det så, att det är ingen som säjer att du är tjock? att man är orolig för någons hälsa? Att ingen gör det är såklart att dra alla över en kam, men jag har i alla fall aldrig hört nån säja det till mig.

-Camilla, jag är orolig för dig. Du är för tjock. För din egen skull borde du gå ner i vikt.

Man kan ju såklart uttrycka det på många sätt, vara lite i fin i kanten eller så men varför är det sån tabu att säja att man är orolig för nån för att man är för tjock?

Jo, man vill ju inte såra såklart. Göra nån ledsen. Riskera att nån ta så illa vid sig att det framkallar ätstörningar.

Men när man (jag) börjar gå ner i vikt, lägger massor med tid på träningen och försöker att göra bra val med maten och har en plan för hur jag ska bli hälsosam och sund. Då är det helt plötsligt helt ok att tycka en massa om mig och om mitt sätt att leva?

Blir jag inte lika sårad då? Gör man inte mig ledsen då? Vad är skillnaden?

Naturligtvis får jag väldigt många positiva kommentarer (även om inte så många säjer det rakt ut men facebook och instragram är ju bra när man behöver lite bekräftelse ;-)), men nu får jag höra att det finns de som tycker att jag tränar för mycket. Att det inte kan vara bra för mig, att jag går till överdrift. 

Jag tänker inte försvara mitt sätt att leva men om någon/du har funderingar eller är orolig för mig så är du välkommen att säja det direkt till mig. Jag berättar gärna mer detaljerat om min viktresa för dig.
Och om du tar en titt på mig så ser jag väl knappast ut som att jag håller på att tyna bort heller. En och annan muskel börjar synas och jag smalnar sakta av men ärligt. Ser jag sjuk ut??

Med det sagt, säjer jag fullt ös mot helgen! Dubbla träningspass i eftermiddag och sen midsommarfirande med familjen!

Puss!

En mil, 10 km = grym glädje

Ja, jäklar jag har sprungit 1 mil med Helena idag!! På 66 minuter!  Det känns ju tamigtusan helt galet ju! Jag är kanske lite försiktig i mina glädjeyttringar men jag är så otroligt glad och stolt över att jag klarade det! Och väldigt glad för Helena, som är bästa draghjälpen och en riktigt härlig kompis. Hon springer fortare än mig men jag är ju fasen inte så himla långt efter! Så jag tar rygg på henne och så småningom kanske jag är jämsides hela vägen.
Jag har ju varit väldigt nära milen med 9,42 km men nu spräckte jag 10 km och det är stort. Riktigt stort för mig. Sista kilometrarna var tunga men jag försökte hålla mitt tempo och några gånger gick jag, 20-30 sekunder och sen joggade jag vidare. Jag är fortfarande tung så visst känns det men jag tackar min styrketräning och jag tackar mina starka ben! Nu sitter jag i soffan, lite stel i benen och i ländryggen men annars helt ok.
Mitt mål att springa en mil under 60 minuter känns faktiskt inte helt omöjligt...

Skriver upp en till sak på "handla-listan"..... ett bälte eller nått som man kan fästa en liten vattenflaska i.
Tufft att springa i värme utan ha vatten med sig.

Utmaningen som kom snabbare än planerat

I går när jag kollade min mail så hade jag fått ett mail från Tällberg Marathon.
Så här stod det;

Hej Camilla!

Grattis till er vinst i samband med Fitness Lifestyles tävling. Ni har vunnit en startplats i Tällberg Halvmarathon den 3 augusti.

Vänligen bekräfta att ni har möjlighet att deltaga. Vi ber er även komplettera med ert födelseår. 

Mer information om loppet finner ni på vår hemsida: www.tallbergmarathon.se

Följ oss gärna på Facebook!

Med vänliga hälsningar,

Tällberg Marathon

Eftersom jag är extremt oinsatt i marathonvärlden så fick jag genast lov att gå in och kolla hur lång en halvmara är...21 km!!  Jag blev helt chockad och full i skratt. Alltså, när jag slängde iväg tävlingssvaret på Fitness Lifestyle hemsida så trodde jag aldrig att jag skulle vinna, jag är dessutom inte helt säker på att det stor att vinsten var en start i det långa loppet. Fast tanken var lockande så kände jag ändå att uppgiften att springa två mil, om två månader, kändes för tufft. Därför slängde jag iväg ett svar och frågade om jag fick byta till en start i kvartsmaran istället, den är 10,5 km. Och visst fick jag det, inga problem :-)
Så nu har kompisen H anmält sig också, och det känns spännande och läskigt att ha det här framför sig. Jag tror absolut att jag ska orka springa loppet, men fatta det här: JAG ska vara med i en tävling, ett lopp! För motionärer! Galet, roligt och lite overkligt!
Och ett riktigt bra mål för min träning, även om det kom nästan två månader tidigare än jag räknat med, eftersom H och jag redan bestämt att vi ska springa Formtoppen i september och den är ju också 10 km...men men jag fortsätter med mina springturer varje vecka då :-)

Nu behöver jag bara lite kläd- och skosponsorer.... haha!

Tack Fitness Lifestyle för vinsten och utmaningen!

Vi ses i Tällberg!

Ps! Är det fler som vill hänga på? Hör av dig! Det blir kul!

Lägg till bildtext

Vill också passa på att tacka alla ER som peppar mig, på Facebook och här i bloggen. Jag har valt att göra min resa mer eller mindre helt öppet och att veta att så många finns där med hejjarop och stöd värmer och hjälper mig otroligt mycket! ♥

Träningsmål, resultat och ny planering

Idag har vädret varit varmt och skönt och jag var så sugen på att kolla om jag orkade jogga hela vägen runt broarna. Det har liksom varit nåt jag tänkt på i flera år, att det skulle vara nåt jag vill klara att göra. Rundan är lite drygt 4 km så egentligen var turen från Experium igår och hem längre, för det blev 5 km men det lutar ju neråt ;-). Men i vilket fall som helst... Jag klarade det! Jag orkade jogga hela vägen utan att stanna. Benen var lite tunga i början men sen gick det av bara farten. Bra musik i öronen och härliga sommardofter i näsan. Underbart!
Så både igår och idag har jag nått nya mål med min konditionsträning. Att orka jogga utan att behöva stanna och gå. Nu håller jag definitivt ingen hög fart men bara att orka jogga hela tiden är en fantastisk känsla. Nu ska jag bara få upp farten lite, så jag kan hålla jämnare tempo med min kompis på onsdagsturerna:-).

Det har blivit en del springturer på sistone, både på löpband och ute. Jag trodde kanske inte att jag skulle uppskatta springturerna ute så mycket som jag gör. Men det är en härlig känsla! Jag känner mig stark och  och den känslan vill jag bara ta och stoppa i en ask, så jag kan ta fram den när det känns motigt. Och tillsammans med styrketräningen så vet jag att jag håller på att hitta rätt väg. Vägningen och mätningen igår visar också att jag fortsätter åt rätt håll. Dock kommer det snart att börja kosta pengar, jag behöver kläder.. :-)
17 dagar kvar till midsommar. Sen gör jag vissa justeringar runt kosten och jobbar med att stå still, att hitta balans (eller gå ner är ju helt ok såklart..) under sommaren, men med fortsatt mängd träning.

Veckans träning blir nåt sånt här...

Måndag: Vila
Tisdag: instruktörsklasser i T-Core + T-Ball (dvs 90 min styrketräning)
Onsdag: Springtur med H
Torsdag: Styrketräning
Fredag: Hoppas på menypass på TOKA... annars intervaller på löpbandet.
Lördag: Styrketräning
Söndag: Springtur

Frustrerad

Kvällens springtur med min kompis H var en ren plåga. Ben som stubbar som inte alls ville som jag ville och jag hittade inget flyt! Flytet jag hade i söndags fanns inte där hur jag än försökte hitta det.
Tacksamheten jag kände igår byttes snabbt mot frustration. Jag är väldigt förskonad från dåliga träningsdagar, kanske för att jag tränar så varierat som jag gör. Men efter söndagens långa springtur och träning både måndag och igår så funkade det inte idag. Otroligt tacksam för H som ändå peppade och hjälpte mig igenom passet. Vi ändrade lite i intervalltiderna men jag fick ändå kämpa mig igenom varje springsteg.
Men men....vila och återhämtning och sen fortsätta framåt.
Plockar fram känslan från i morse när jag klädde mig för jobbet. Så fantastiskt glad för att jag minskar cm för cm och att midjan faktiskt finns där!


Plågad efter passet men det är bara att hänga i...

Så jäkla nöjd

Vilken härlig helg jag har haft! Min mamma kom i fredags och vi käkade middag på Gustav Grill och Bar. Firade Tova lite i förskott och även min mamma på morsdag. Åt mixed grill och njöt av varje tugga.
Igår fyllde alltså lillfröken 9 år. Jag kan inte fatta att det är 9 år sen hon kom till oss, den här underbara tösen med sitt hjärta av guld. Omtänksam och rar, envis och med ett jäkla humör. Åh, vad jag älskar henne!

 Fin i ny klänning från mommo! Jag fixade eget fika till mig, kvarg mixad med hallon och sen in i frysen en stund! Perfekt!

I dag har mamma åkt hem och jag låg i solstolen en lång stund innan rastlösheten slet för mycket i mig. På med träningskläder och iväg på en utmaning... hemifrån och till idrottsplatsen och tillbaka. 9,42 km. Jag orkade inte springa hela tiden men hade hyfsad fart och körde först 5 min jogg + 1 snabb gång och sen 3 min jogg och 45 sek snabb gång. Stark i benen men flåset behöver förbättras. Har en dröm om att kunna springa milen under 60 minuter innan sommaren är över.. bara för att det vore jäkligt coolt och för att det är nåt jag aldrig ens kunna tro att jag skulle klara. Skriver upp det på min to do-lista.

Nu är kroppen trött och huvudet är nöjt. 

Förberedelser för veckan är klara, barnen har gjort läxor, maken stuckit iväg på jobb och allt är som vanligt..  När det gäller träningen denna vecka så blev det några förändringar i planen.
Tova ville inte åka på friidrott i onsdags, vädret var uselt och jag lät henne vara hemma. Istället drog jag till TOKA och gick på ett 30 min steppass och sen 30 min intervaller på löpbandet. Jag valde att inte åka på gymmet igår, för att det var Tovas födelsedag och för att min mamma var på besök. Istället tog vi en promenad och sen blev det lite badmintonspel. Idag blev det långtur istället för intervallpass på gymmets löpband. För att det var sol och för att jag var sugen på utmaningen.

Kommande vecka låter jag samma planering gälla. Har lite tankar på att ändra men återkommer om det i så fall.
Lets rock´n roll :-)

Energi och träning

I går kväll var det middag med mina fina TOKA-kollegor. En superb middag på Appetito, 7 rätter! Väldigt gott!
Vi pratade och skrattade mycket, skönt att ibland ses och umgås utan träningskläder på ;-)
Lite planer inför sommaren på TOKA i Sälen, det kommer att hända lite saker framåt!

Idag har jag varit på gymmet. Joggade 5 km på löpbandet med tre korta pauser då jag gick. Gick hyfsat även om tempot inte är så jättehögt. Men pulsen hålls uppe och svetten forsar, måste vara ett bra tecken :-)
Avslutade träningen med ett pass för ben och rumpa. Squats både med och utan vikt, utfall, tåhävningar med vikt bland annat.
Ganska skönt att ha träningen avklarad mitt på dagen, nu ska jag fixa lite hemma och bara ta det lugnt.
Nu har det blivit tre joggingpass och nästa blir troligen på onsdag med en kompis. Det blir spännande att se hur jag orkar hänga på henne.

Träningsveckan som kommer ser ut ungefär så här:

Måndag: Har klass i T-Core och T-Ball
Tisdag: Valborgsmässoafton och brasa med familjen.
Onsdag: Jogga
Torsdag: Core + latina-zumba
Fredag: Styrketräning
Lördag - Söndag: Håller det lite öppet men nåt blir det definitivt.

Så grymt nöjd

I går kväll skulle Tova på friidrott och jag tänkte springa intervaller (eller jogga/gå intervaller rättare sagt). Vädret var kasst så jag fick verkligen tagga till och fokusera på vad som skulle göras, jag var så sugen på att bara skjutsa dit henne och sen åka hem och lägga mig på soffan en stund...

Men jag bytte om, vilket för övrigt också var ett happy moment igår, för bland mina träningskläder så ligger ett par hellånga svarta Nike-träningstights. Som jag köpte utan att prova för nåt år sen och som såklart var väldigt mycket för små. Men nu passade de ju! Stor glädje bara det!

Jag och Tova drog i alla fall iväg till idrottshallen och jag preppade igång Funbeat, Spotify och en intervallapp som jag laddat hem. Jag joggade tre minuter och gick fort en minut. Efter halva sträckan så kapade jag vilominuten till ca hälften och joggade på mer. 

Det är svårt att beskriva i ord känslan, när man bara orkar jogga på, meter för meter försvinner. Jag är fortfarande tung men med starka muskler och nya bra skor så kändes det helt galet bra faktiskt.

Jag är fortfarande inte ute efter att bli nån löpare överhuvudtaget men vill ha det som komplement till min övriga träning. Sen är det ju smidigt när man bara kan ta på sig ett par skor och sticka ut.

Min pulsklocka gav mig en uppdatering av min kondition när jag var klar :-)

You don't get what you wish for, you get what you work for.