Hypotyreos

Jag fick diagnosen Hypotyreos i augusti -11. Det började med att jag slutade röka i januari och för att inte gå upp allt för mycket i vikt så ökade jag på träningsmängden. Trots detta så ökade jag i vikt hela våren, sakta men säkert så gick jag upp alla de där kilona som jag jobbat så hårt för att bli av med. Jag var trött och orkeslös. På jobbet kämpade jag för att hålla mig vaken, eftermiddagarna gick åt till att inte somna.
Det var fruktansvärt. Jag tränade och utbildade mig till T-Boxinstruktör. Jag var ändå osannolikt trött. Mitt mål var att klara träningen och det som rörde barnen och familjen men allt annat fick stå tillbaka. Jag kunde sitta en timme vid köksbordet och samla energi för att orka hänga en tvätt.

Jag fick ångest över allt som jag borde orka göra. Jag gjorde allt för att bli en hälsosammare människa men mådde bara sämre och sämre. Vi åkte utomlands i juni och jag var trött. Sov mycket och hade ingen energi.
I juli åkte vi till Öland för att hälsa på min syster. Min svåger hälsar på mig genom att säja att jag ser trött ut. Ja, jag är trött. Jag har sovit men skulle kunna sova hela dagarna. Vi badade och hade det bra. På eftermiddagarna smög jag undan och sov en stund.

När vi åkte bil så märkte jag att högerhanden domnade bort med jämna mellanrum, det var obehagligt och jag bestämde mig för att söka hjälp mot det när vi kommit hem.
I augusti så gick jag till vårdcentralen och sökte för den domnade handen och när läkaren frågar mig hur jag mår så bubblar allt ur mig. Hur trött jag är trots att jag slutat röka, äter bra och tränar minst 3-4 gånger i veckan. Och hur jag ökar i vikt.
Läkaren frågar om hon får ta lite prover på mig och jag får också en remiss till arbetsterapeuten för prova ut ett handledskydd som ska hjälpa mig, jag har visst karpaltunnelsyndrom.

Två dagar senare ringer hon. Mina hormonvärden är helt åt skogen. Hon är förundrad över att jag överhuvudtaget orkar jobba och ännu mer träna. Hela min ämnesomsättning står mer eller mindre still.
Min kropp har ballat ur.

Det blir medicinering omgående. Jag börjar äta Levaxin, det tar till november innan vi har hittat en dos som verkar funka och mina värden är normala. Men att tro att ämnesomsättningen funkar klockrent och att övervikten bara ska rasa av, det är naivt. Riktigt så enkelt är det inte. Inte för alla. En del har tur och en del har mindre tur. För mig börjar ännu en viktresa. Den pågår än.

I skrivandet stund mår jag bra. Mina hormonvärden håller sig där de ska vara men jag får inget gratis. Inga kilon som rasar av precis. Jag får kämpa ganska hårt. Men jag älskar varenda minut av min träning och jag älskar att vara fylld av energi. När jag är trött så är jag trött av bra skäl och inte för att hela min kropp går på sparlåga.

Och föresten så har karpaltunnelsyndromet gett med sig också... tack vare träningen kanske?

Levaxin och mina värden

Min bästa julklapp

TSH och T4

Kokosolja

Vilka tillskott

Hypotyreos, LCHF och kosttillskott