Bild då och nu

Augusti 2012 vs December 2013

16 månader mellan bilderna och 3 klädstorlekar. Sakta men säkert jobbar  jag mig i bättre och bättre form. Jag har ingen brådska, jag hänger med psykiskt, huden hinner med och det blir lättare att hålla vikten sen. Men jag ska bli lite lättare, det betyder mer ork i löpningen och all min träning, och att jag kommer trivas ännu bättre i både träningskläder och finkläder :-)

Det är en väldigt skön känsla att handla kläder i vanliga affärer och framför allt att inte vara hänvisad till "big"-avdelningarna. Det är skönt att kunna dra på en klänning och tycka att man faktiskt ser helt ok ut, det är inte helt självklart. Dock kan jag sörja lite att den fina klänningen från Bondelid är för stor ;-)  

No pain no gain

Eller hur är det?
Mycket ledig tid som används till mycket träning. Och ja, det gör ont. Blåsor på tårna och ben som känns som stubbar.
Men jag tackar Compeed, plåstrar om och kör på. Det som inte dödar det härdar ;-)
I morgon bitti rodd och cykel och fötterna får vila.

Två år och nästan 30 kg senare

Värt allt.

Träning hela kvällarna och vikten

Barnen är kvar hos sin farmor och Henke kommer hem sent i kväll. Jag bokar in mig på fyra gruppträningspass och ser fram emot två timmars härlig träning och mycket svett! Passar på när tiden bara är min ;-)
Tycker du att jag tränar mycket? inget mot vad den här tjejen gör... besök Emmas blogg!
Häromdagen stod jag på vågen igen, plus minus noll. Det känns skönt att stå still. Det är klart att det hade varit toppen att tappa några kilon även under sommaren men planen var ju att stå still och det gör jag ju. Det är en stor seger för en fd jojo-bantare. Dessutom har jag inte stenkoll på kalorierna utan äter det mesta men håller i träningen. Efter Rhodos kommer en strikt period, 6-8 veckor med stenkoll på maten och jag ser faktiskt fram emot det. Om inte annat kommer löpningen bli lättare när kroppen är lite lättare.
Allt går att genomföra bara man ger sig tusan på det!
Hitta vad som motiverar dig!

Från stor soffpotatis till mindre stor och en kvartmarathon avklarad

Yes! Jag hoppar, skuttar och dansar och är så glad!
Jag har gått från soffpotatis modell jättetjock till att idag ha sprungit mitt första lopp. 10,5 km i 30 graders värme i vackra men backiga Tällberg. Jag är så jäkla nöjd men jag var sjukt trött. Vid 5 km upptäckte jag att mamma Lotta (tack för de underbara rosorna!) och Rolf och lillasyster Maria med barn stod och hejjade på mig tillsammans med min familj och då blev jag tvungen att gråta en skvätt. Jenny hejjade och peppade och Tällbergsbornas vattenspridare, alla vätskekontroller, Helena och mitt eget jävlaranamma fick mig igenom loppet. Det var det nog inte många som hade trott för några år sen, inte jag själv heller. Men jag klarade det! Och bara 5 minuter över den tiden jag hade satt som "gräns" och jag blev inte sist heller ;-)
Jag har visat för mig själv att jag klarar av att nå mål som jag sätter upp.

Jag gör det gärna igen, men då utan tropisk värme om det går att ordna :-)

Nu checkar jag av min första utmaning och laddar om för nästa. 30 km Cykelvasa med Casper om två veckor!

Träning vecka 31

På lördag är det dags, dags för mitt första springlopp! 10,5 km och jag är galet nervös. Känns helt overkligt.
Men än är det några dagar kvar..

Måndag: Slalombacke nr 4 på fm + T-Line 30 min (gymcirkel) + Latina 30 min på kvällen.
Tisdag: Instruktörsklasser i T-Core och T-Ball + en kort löptur på fm
Onsdag: Vila
Torsdag: Kort löptur + ev nån gruppträning på kvällen
Fredag: Vila
Lördag: Tällberg kvartsmarathon.....
Söndag: Cykel

Längtar efter ett rejält styrketräningspass men jag har haft lite bekymmer med ett muskelfäste ovanför höger knä ett tag, nu är det *peppar peppar* nästan helt bra men jag kommer att ta det lite lugnt med benstyrkan även denna vecka. Jag känner inget när jag springer tack och lov! Sen vill jag heller inte dra på mig allt för mycket träningsvärk inför helgen.
Jag har lite funderingar på hur jag ska lägga upp min träning framöver men jag ska fundera ett tag till innan jag sätter det på pränt.

Viktfunderingar och varför är siffran så viktig?

Igår berättade jag vad jag hade för jeansstorlek när jag var som störst. Det var inte helt enkelt, jag funderade en lång stund innan jag publicerade inlägget. För att jag har aldrig pratat om mina storlekar eller min vikt. Det finns bara två personer som vet vad jag väger. Och de har inte vetat det särskilt länge. Men såklart har de också kunnat räkna ut vad jag vägt som mest. Att jag inte pratar om det beror ju såklart på att jag skäms.
Jag skäms för att jag lät det gå så långt, att jag skyllde på enbart min hypotyreos. Det är klart att sjukdomen sinkat mig och gör att allt tar längre tid, men uppenbarligen kan jag ju gå ner i vikt och bli ännu mer vältränad trots den.
Men ju hårdare jag jobbar för att komma i bra form, och ju mindre jag blir, desto modigare blir jag. Och jag tänker också att jag kanske kan inspirera någon annan. Jag har ju motiverats och inspirerats av andra som helt öppet berättar om sig och sin hälsoresa.

Jag funderar mycket på det här med siffror, vad det är som gör att de är, eller känns så viktiga för oss. Det gör mig lite frustrerad men också nyfiken. Och är de lika viktiga för män som för kvinnor?  Jag tror att en av anledningarna till att vi vill veta vad andra människor väger är att vi vill kunna relatera oss till dem. Jag är nästan helt hundra säker på att kvinnor som inte är nöjda med sin kropp och hur de lever sitt liv tänker -ja, hon väger iallafall mer än mig. Eller om hon väger mindre så får vi ångest och mår dåligt. Eller kanske inspireras man? vad man känner beror med all säkerhet på vart man befinner sig själv, hur man mår. Jag vet av egen erfarenhet.
Det finns en uppsjö av bloggar där det skrivs om viktresan i exakta siffror, och vi som läser dem begrundar och jämför. Jämför till vilken nytta då? Vi är olika som individer, vi har olika förutsättningar och vår egen resa ser inte likadan ut. Vi ger oss själva ångest eller dåligt samvete för något vi inte kan påverka. Vi skriver in vår vikt i en Bmi-tabell och mår dåligt när den säjer att vi är överviktiga eller kanske till och med feta. Men vi tittar inte på kroppen, hur vi egentligen ser ut. En vältränad person med mycket muskler kommer få det väldigt tufft att passa in i en Bmi-tabell. Att sätta som mål med sin viktresa att man ska passa in i en Bmi-tabell är för mig helt obegripligt. Vad säjer den egentligen? jag kan ju vara hur smal som helst men också vara hur ohälsosam som helst. Jag som enligt vågen fortfarande är för tung men som har en kropp som blir allt muskulösare och starkare, är jag ohälsosam? Jag vet att jag springer ifrån dig som är 20 kg lättare och helt otränad.

Därför kan jag inte sätta ett viktmål som det stora målet för min egen resa. Men är det viktigt hur många kilon exakt jag gått ner? Och hur många till jag borde gå ner? Eller är det viktiga hur jag mår och hur kroppen mår? Jag har vägt över 100 kg och har enligt Bmi en bra bit kvar tills vågen visar vad dietisten skulle säja är en "hälsosam" siffra. Men är det sanningen? Nej, det är ju inte det.
När jag skriver det här så inser jag att jag måste sätta mig ner och fundera över vad mitt mål egentligen är, eftersom jag bestämt att vågens siffror inte ska vara mitt mål. Så vad är mitt mål? Kanske att orka genomföra loppen jag planerat? Att genomföra "den stora utmaningen" med Helena? Att springa milen under timmen?

Kanske är målet så enkelt som att fortsätta leva som nu, att vara hälsosam, röra på mig och må bra.

Hälsa sitter inte i enbart vikten.
Jag kommer kanske ge er min exakta startvikt en dag. Men inte idag.

Jag tänker så här:
1) Jag behöver inte längre enbart köpa kläder i affärernas "stora storlekar-avdelning"
2) Jag är stark
3) Jag är uthållig
4) Jag är stolt över mitt arbete
5) Jag mår fantastiskt
6) Jag kommer aldrig att sluta träna

Från 54 till 44

Dagens roadtrip till Borlänge för lite shopping gjorde mig så sjukt glad.
I Kupolen var det rea-skyltar precis överallt, som gjort för lite fynd tänkte jag..
Och ja, jag vet att siffror inte spelar så stor roll men att jag idag har köpt ett par nya jeans i strl 44 är helt otroligt! Jag hade 54 när jag var som störst, det är jäääättestort! Och det är 10 storlekar i skillnad! 44 är inte litet men för mig är det ett delmål, för varje klädstorlek jag minskar kommer jag närmare mitt mål.
Jag har aldrig berättat vilken klädstorlek jag hade då, inte för någon,  men nu vet ni.
Jag köpte en topp också, i strl L. Inget X framför, utan bara ett enda L :-)
Det är svårt att förklara, men känslan är så stor i mitt bröst. Jag är så glad! Det är värt varenda sekund på gymmet, i löpspåret, med maten, med allt.
Jag lade upp den här bilden på Facebook och fick otroligt många "likes", tack för att ni finns där och peppar mig!! ♥

Milen och reflektion över framsteg

Jag har sprungit milen igen, den här gången på löpbandet på gymmet.
Jag började sakta de första minuterna men sen försökte jag ligga mellan 9-10 km/h. För mig har det varit ett stort steg att närma mig 10 km/h. När jag började med mina intervaller strax innan jul så började jag med att gå en minut på 6:an, en minut på 7:an och sen springa 1 minut på 8:an. I 20 minuter. Efter det var jag helt slut. Men det har gått fort att öka på och jag är stolt över att jag idag kan springa en mil med bara några korta pauser där jag går fort. Idag tog milen 65 minuter och målet är att nå under 60 minuter.
Men med tanke på att jag gått från otränad och en vikt långt över 100 så är jag jäkligt nöjd med mig själv för varje gång jag checkar av en mils runda. Men jag är också helt säker på att jag har styrketräningen att tacka för att jag orkar springa. Starka ben, rygg och bål, det hjälper enormt.
Nu närmar sig Tällbergs kvartsmara och jag kommer att försöka ligga på tre löppass i veckan men känner mig ganska lugn. Det är ju inte så att jag åker dit för att tävla mot någon annan än mig själv.
Det svåra för mig blir att hitta ett bra tempo så jag orkar hela loppet, att inte dras med av de som är snabbare men samtidigt kanske det får mig att prestera bättre. Jag vet inte. Vi får se efter loppet hur det gick. Det är ju första loppet nånsin för mig.

Nu hänger jag i soffan med barnen, i mina kompressionsstrumpor. Inte snyggt men ack så skönt.

Veckans träning:

Måndag: Gruppträning om jag hinner (ska iväg och fixa pass och till Borlänge eller Falun fram och tillbaka)
Tisdag: Backe på morgonen samt instruktörsklasser i T-Core & T-Ball på kvällen
Onsdag:  Löpning
Torsdag: Resdag 70 mil. Promenad på kvällen tänker jag.
Fredag: Löpning
Lördag: Promenad
Söndag: Löpning

Det vankas semester på Solen & Vindarnas Ö. Ser fram emot att lufta joggingskorna där :-)

Crossfitinspirerat på gymmet

Idag har jag kört ett av Annica Sjöös crossfitinspirerade pass på gymmet. Jag valde att köra på samma vikter som Annica gjorde i sitt pass, för att se om jag orkade.. Och ja, det gjorde jag. Nätt och jämnt ;-)

12 kg kettlebell, 20 kg hantlar, 10 kg viktplatta.

10 burpees
20 marklyft med hantlar
30 kettlebellsving
40 GTO (ground to overhead)
30 kettlebellsving
20 marklyft med hantlar
10 burpees

Gör allt en omgång, vila 5 min, gör det igen!

Jag avslutade med
300 m rodd
300 m löpning
300 m cykel

Upprepa 2 varv

Sladdrig hud är liksom nåt tråkigt man får på köpet när man gör en lång viktresa. Men med träning kan man hjälpa kroppen. Går man ner långsamt så som jag gör så blir det inte fullt så illa heller. Jag försöker att inte tänka på det, jag försöker fokusera på skillnaden mot förr istället. Jag menar, nu börjar man se mina muskler och det är värt det alla gånger.

Semester, vikt och framtidsfunderingar

Idag är det sista arbetsdagen innan sommarsemester. Känns jätteskönt. Det har varit ett fantastiskt arbetsår, både på mitt vikariat och som gruppträningsinstruktör. Jag har lärt mig massor, haft otroligt roligt (det var tufft att bli uppsagd på grund av arbetsbrist men vet ni, inget ont som inte har nåt gott med sig...) och lärt känna grymma människor. Men nu behöver jag lite vila. Även om det känns konstigt eftersom jag, vad jag vet idag, inte har nåt jobb efter 31/8 då mitt vikariat går ut. Men jag behöver vara ledig med familjen och har därför valt att ta ut min semester precis som vanligt.
Min semester ska ägnas åt familj, vänner, resor, shopping, sol, träning, sovmornar, morgonpromenader, god mat och ett och annat glas vin kanske :-)
Vad som händer senare under hösten får helt enkelt visa sig. En otroligt kär vän till mig sa för inte så länge sen att jag måste ha tålamod. Det kommer att ordna sig. Och ja, det är klart att det gör. Det måste jag tro på. Jag är driven, duktig på det jag gör, har ordning och reda, lättlärd, har väldigt mycket arbetslivserfarenhet och kan faktiskt en hel massa saker. Jag står för det jag gör och tror på, är ärlig och rak, på gott och ont ibland kanske.
16 års erfarenhet i turistbranschen och huvudsak med försäljning, arbetsledning, projektledning, viss ekonomihantering, och efter ett år på en stor IT-avdelning har jag lärt mig en och annan enklare SQL och en massa annat.
Och jag är en duktig gruppträningsinstruktör.
Så jag sitter lugnt i båten, utrustar mig med tålamod och tänker att det ordnar sig. Och jag tänker att jag vågar säja att jag är bra, att jag är duktig på det jag gör. Jag säjer det med ödmjukhet.
Om nån nu är sugen på att läsa hela mitt CV så säj till ;-)

Tillbaka till mitt stora projekt. Projekt Hälsosam.
Efter en vecka med 5-6 måltider per dag, ökat antal kalorier men fortfarande stor träningsmängd så stod jag på hemmavågen i morse. Tänker att jag gör det en gång i veckan, för att ändå ha lite koll. Det är så lätt att stoppa huvudet i sanden och jag tänker inte göra det den här gången. Sagt och gjort. Morgonkissa och sen upp på vågen. Och den visade minus. Vet att vågens siffror egentligen är oväsentliga. Men jag vågar inte helt släppa den, inte än. Hittar inte mitt måttband, så det ska jag införskaffa ett nytt.
Men lika bra mått var ju när jag drog på mig den toppen jag tänkte att jag skulle ha idag. Sist jag hade den på mig fick jag dra lite i den för att den skulle töjas och kännas bekväm. Idag gled den bara på liksom.
Skön känsla och såklart ett mycket bättre kvitto än vågen.


Avslutar med en kopia på Mårten Nyhléns statusuppdatering på Facebook idag:

Idag är en dag som alla andra.
Skillnaden idag är att du nu har möjligheten att försöka ändra på det just du vill...
Våga - Vilja - Förändra

Avstämning och nya mål

Midsommar har passerat och det var dags för avstämning idag, den visar att vikten fortsätter neråt, mitt medvetna val att äta fritt över midsommar frisserade väl till siffrorna lite men det räknade jag med. Men jag hade ändå gått ner sen sista vägningen. Och minskat i fettprocent och ökat i muskelmassa. Det är det som räknas. Muskler tar mindre plats än fett.
Idag fick jag fina komplimanger och den enda jeansen jag har börjar bli för stora.
Så ja, jag är jäkligt nöjd faktiskt.

Så nu då... nu ska jag fortsätta träna och äta bra. Fortsätta att äta 5-6 gånger per dag, öka på maten något men försöka stabilisera och stå still. Inte upp i vikt och kanske inte heller så mycket ner ett tag nu.
När sommaren är slut ska ett nytt mål sättas.

Idag hann jag med tre km på löpbandet och ett antal styrkeövningar för benen. Skönt!
I morgon kväll hoppas jag på uppehåll och en långpromenad. Kanske nån vill hänga på.

PT som i personlig tränare

När jag tittar över mitt träningsschema så tycker jag att jag har en bra variation och ett  bra upplägg. Men som alltid, kan man och framförallt ska man (tycker jag), chocka kroppen och göra förändringar ibland.
Därför sitter jag nu och funderar på om jag ska investera i några PT-timmar. Många gör det och många är väldigt nöjda med det. Det handlar inte om att jag inte kan sätta ihop mina egna pass eller att jag hoppar över träning om ingen pushar på mig, utan det handlar mer om att få nya inputs, lära mig mer, kontrollera min teknik i gymmet, och få ett pass i veckan där jag får göra nåt "nytt". Ett pass veckan, på gymmet, med vikter, som garanterat ger mig träningsvärk ;-).
Ett pass där jag inte behöver tänka utan bara gör det någon säjer att jag ska göra.
Det vore kul att prova på.
Det finns ju även en uppsjö av PT-online som man kan anlita. Ska kolla runt lite och se vad det blir av det hela.

Målet då? Bli starkare.

Har du tränat med PT? Var är din erfarenhet? Har du provat PT-online?

Det där suget....

Det där jäkla suget. Suget efter sött, suget efter att småäta. Ni vet, bara sitta och smaska i sig något gott. Eller är det bara jag som dragits och dras med såna tråkiga ovanor? ;-)
Nä, det är vi nog många som gör. Det där med att jag liksom vill äta för att belöna mig, äta för att trösta mig, äta för att jag är glad, äta för att.... ja herregud, jag kan fortsätta hur länge som helst..
Men till skillnad mot tidigare så jobbar jag på att aktivt välja mina tillfällen när jag ska äta skräp. Att planera in dem. För att minimera risken för att trilla dit och okontrollerat slänga i mig skräp.
Jag menar inte att jag inte kommer att äta skräp alls utan jag menar att de gånger jag väljer att göra det så ska jag göra det utan ångest och och njuta av det. Det är slut på smygätandet. Det är det som ger mig ångest.
Jag håller också på att lära mig att det är ok att känna hunger. Ta reda på om jag verkligen är hungrig, dricka vatten och göra nåt som får tankarna på andra saker.

Fast ikväll är jag sugen. Skulle kunna göra vad som helst för en chokladbit. Men jag dricker en kopp thé och snart väntar sängen. Glad i kropp och sinne efter två roliga och svettiga instruktörsklasser. Älskar att jag kan jobba lika hårt som mina deltagare och verkligen känna mig nöjd efteråt. Och glad för deras energi och kämparglädje. Känner känslan efter kvällens träning och motar bort suget.

På Instragram läste jag detta i kväll....
"A year from now you will whish you had started today"............

Biggest loser och killerpass

Vi motiveras av olika saker och av olika människor. Jag motiveras till exempel av att andra människor berättar/skriver om sin träning, ger tips och råd men också kan ge en spark i baken. Allt måste inte alltid vara så lagom. Jag motiveras av att försöka komma ur min egen "comfort zone" och jag motiveras definitivt av att se min egen utveckling. Men jag kan ibland känna att det är svårt att ge allt när jag tränar ensam. På pass, där det finns en inspirerande och pushande instruktör är det inga problem att ge lite till men det är lättare att ge upp när man är ensam.
Men min taktik är att vara påläst och ha en plan för vad jag ska träna innan jag åker till gymmet. Just gymdelen med fria vikter kan ju skrämma slag på vem som helst men det är samtidigt enkelt och roligt när man väl vågar sig in och köra.
Jag läser massor av träningsbloggar och följer andra som kämpar på Instagram. Jag kollar teknik på olika övningar, både i bloggar, på Youtube och det finns en uppsjö av bra böcker att läsa. Det finns massor av sätt att lära sig.
Det finns inga genvägar till en god form, massor av träningstid och koll på kosten, det är det som gäller. Inget annat kommer att ta mig till målet.

Jag inspireras också väldigt mycket av Biggest Loser, även om konceptet är extremt så är de fantastiska och jag följer flera av dem som var med där både på deras bloggar och på Instagram. Dock gör de ju så otroligt mycket tid när de tränar, det är kanske inte helt rimligt att man ska hinna med att träna 4 timmar om dagen om man är ensam med barnen på veckorna och jobbar heltid... men såklart hinner man med att träna. Det handlar som alltid om prioriteringar.

Men idag pushade jag mig själv och körde ett killerpass (eller ett Biggest loserpass :-)) på gymmet. Jag började med 500 m uppvärming på löpbandet och sen körde jag på med styrketräning för hela överkroppen.
En blandning av Lofsans kombinationsövningar, kettlebells svingar, axelpressar, plankan, triceps, biceps och mage, rygg. Olika varianter för samma muskel, men större delen av passet jobbade jag 45 sekunder och vilade 10 sekunder, två varv och sen en minuts vila och sen börja om igen. En timme höll jag på och sen var jag helt slut.
Jag fyllde på med vätska och sen joggade jag 6 km på löpbandet, jag låg mellan 8-10 km/h och förbättrade tiden ner till 41 minuter.
Efteråt var känslan kräkfärdig. Men jäkligt nöjd.

Gillar att konturerna av muskler börjar visa sig. Det motiverar mig.

Löpning, personbästa och säj att jag är tjock?

I går sprang jag 6 km på löpbandet, utan att stanna eller sänka farten till "gå" en enda gång. Farten var inte jättehög men jag sprang oavbrutet i 44 minuter och 6 km! Nytt personbästa och jag var, och är så jäkla glad! Tiden går att förbättra, men det är egentligen inte det jag är ute efter, jag är ute efter att orka länge. Sen är jag såklart ute efter att springa milen under 60 minuter, både ute och inne.

Jag vet inte riktigt vad det är med löpningen som gör att jag bara vill springa mer och mer, egentligen tycker jag inte att det är så kul. I alla fall inte att springa på löpbandet i samma fart hela tiden, det händer inte så mycket då. Men det är nåt, nåt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Kanske är det det att jag aldrig kunnat springa på det här sättet tidigare, att kunna springa känns för mig på nåt sätt som ett kvitto på att min kondition är bra, och att jag är stark för det det sliter ju lite på kroppen att springa. Sen är det ju så många som springer, överallt ser man springande människor och det ser lätt och härligt ut. 

Plus att det är enkelt att packa ner ett par springskor när man ska nånstans.

Jag längtar efter att springa de dagar jag inte gör det helt enkelt och det känns helt skumt. Vem hade trott det för bara ett år sen?

Jag fortsätter alltså med 3-4 springturer i olika varianter (intervaller/springa samma fart/springa ute/springa långt/springa kort) per vecka. Lägger till styrketräningen och annat skoj så kommer jag förhoppningsvis vara redo för lopp i augusti. 

Sen måste jag bara kort kommentera det jag såg Olga Rönnberg (MammaFitness) skriva på Facebook igår, hon skrev så här;

Angående alla dessa kommentarer och "oron" över ändrad livsstil som ni brukar få.
Var var dessa alla omtänksamma när man varit fet? Fråga dem det!

För visst är det så, att det är ingen som säjer att du är tjock? att man är orolig för någons hälsa? Att ingen gör det är såklart att dra alla över en kam, men jag har i alla fall aldrig hört nån säja det till mig.

-Camilla, jag är orolig för dig. Du är för tjock. För din egen skull borde du gå ner i vikt.

Man kan ju såklart uttrycka det på många sätt, vara lite i fin i kanten eller så men varför är det sån tabu att säja att man är orolig för nån för att man är för tjock?

Jo, man vill ju inte såra såklart. Göra nån ledsen. Riskera att nån ta så illa vid sig att det framkallar ätstörningar.

Men när man (jag) börjar gå ner i vikt, lägger massor med tid på träningen och försöker att göra bra val med maten och har en plan för hur jag ska bli hälsosam och sund. Då är det helt plötsligt helt ok att tycka en massa om mig och om mitt sätt att leva?

Blir jag inte lika sårad då? Gör man inte mig ledsen då? Vad är skillnaden?

Naturligtvis får jag väldigt många positiva kommentarer (även om inte så många säjer det rakt ut men facebook och instragram är ju bra när man behöver lite bekräftelse ;-)), men nu får jag höra att det finns de som tycker att jag tränar för mycket. Att det inte kan vara bra för mig, att jag går till överdrift. 

Jag tänker inte försvara mitt sätt att leva men om någon/du har funderingar eller är orolig för mig så är du välkommen att säja det direkt till mig. Jag berättar gärna mer detaljerat om min viktresa för dig.
Och om du tar en titt på mig så ser jag väl knappast ut som att jag håller på att tyna bort heller. En och annan muskel börjar synas och jag smalnar sakta av men ärligt. Ser jag sjuk ut??

Med det sagt, säjer jag fullt ös mot helgen! Dubbla träningspass i eftermiddag och sen midsommarfirande med familjen!

Puss!

Spurtar och önskar

Nästan framme vid midsommars delmål. Utvärdering, dvs vägning och mätning nästa vecka så snart så..

Träningen denna vecka har gått bra och blev så här:

Veckans träning

• Måndag: Konditionsträning = Lunchpromenad, core, spinning
• Tisdag: Instruktörsklasser T-Core & T-Ball
• Onsdag: Springtur
• Torsdag: Styrketräning vila
• Fredag: Intervaller löpbandet + 15 min styrka mage/rygg
• Lördag: Styrka gymmet 10 km springtur 
• Söndag: Springtur Morgonpromenad 60 minuter. Styrka på gymmet. Körde Lofsans komb.pass med min kompis Martha.

Ny vecka och en vecka där jag några dagar är helt solo. Barnen är inte hemma så deras aktiviteter behöver inte planeras in denna vecka.

Veckans träning

• Måndag: 30 min intervall löpband, core, latina och ev 30 min spinning (korta 30 min pass)
• Tisdag: Instruktörsklasser T-Core & T-Ball
• Onsdag: Springtur alt pass på TOKA
• Torsdag: Styrketräning
• Fredag: Intervaller löpbandet alt kort joggingtur ute
• Lördag: Styrka gymmet
• Söndag: Springtur

Jag har träningsvärk i armarna sen igår, känns ont skönt ;-) Fick extra energi av att få möjlighet att träna båda helgens pass med kompisar!

Ägnat en alldeles för lång morgonstund genom att slita mitt hår inför min garderobs utbud.. har nästan inga snygga tunikor eller tröjor längre! Eller jo, snygga är de såklart men fasen de är ju för stora! Världens i-landsproblem, jag vet, men det är inte kul att ha kläder som är för tajta men det är inte kul att ha kläder som ser ut som tält heller. Inser att jag måste handla lite inför hösten. Ska klara mig till semestern och shoppa på sommarrean när jag kommer iväg från byn. Vill egentligen inte lägga ner så mycket pengar än, har ju en liten bit kvar. Så jag önskar mig nya kläder!

Massor med tyg över, det här är en XL från Kappahls XLNT-serie. Den åkte in i garderoben igen.

Skön helg med sovmornar och träning

Just vaknat efter en skön sovmorgon. Tanken på morgonträning svävar förbi ibland men jag har inte nått dit. Än i alla fall :-)

I går tog jag svängen förbi gymmet direkt efter jobbet, Sprang intervaller på löpbandet.
Först 2 min på fart 7,8,9 två varv och 1 min på fart 7 och två min på 8,9 resten av tiden. Totalt 30 minuter.
Avslutade med 15 minuter mage- och ryggövningar.
595 kcl.

Helgen blir lugn, Casper har fotbollsmatch i morgon eftermiddag och äntligen är det en hemmamatch.
Jag har två träningspass att klara av, ett konditionspass och ett styrkepass, kanske båda två med kompissällskap. Extra roligt.
För övrigt är det väl bara vanliga tråkiga sysslor som måste göras..

I går såg vi de två sista avsnitten av Biggest Loser, vilka otroliga resultat de gjorde. Helt sanslöst. Man blir helt klart motiverad. Skulle också vilja ha mer tid till träning ;-)

Motivationssvackor och smärta

Det kommer dagar när motivationen inte är så hög, eller kanske tom obefintlig! Dagar när jag tänker att jag bara vill stänga in mig och inte ta mitt ansvar. För visst är det så, att ansvaret för min hälsa är mitt! Jag kan aldrig skylla på någon annan om nåt hamnar i munnen som inte var tänkt att hamna där. Det är jag och bara jag som äter och det är jag och bara jag som gör valen.
Och nu svajar det! Jag börjar se målsnöret för mitt delmål, dvs midsommar, och motivationen ramlade ner ett par hack. Eller ganska många till och med.

Träningen funkar klockrent, skulle utan problem kunna träna mer om tid fanns. Men jag kan ibland önska att jag hade tid och tillgångar som Biggest Loser. Även om de är extrema så är de jäkligt duktiga.
Det är motivationen över maten svajar, det är inte så att jag toklängtar efter vare sig godis eller annat onyttigt, men det känns jobbigt överlag och även när den här strikta perioden är över så betyder inte det att jag ska frossa på nåt sätt, men jag kan inte riktigt sätt fingret på varför det känns tungt just nu. Jag kanske bara måste acceptera att det gör det och bara blunda och fokusera på att se min målbild. Kanske är det enformigheten som gör det tungt.
Men ni vet, ibland önskar man bara att man slapp jobba så hårt och bara en dag kunde vakna och vara framme vid sitt mål... det går ändå väldigt bra just nu, vikten minskar och omfånget minskar.
Men hela tiden är jag medveten om att allt handlar om 80% kost och 20% träning. Det gör att det största fokuset måste ligga på vad jag får i mig. Att det jag äter är bra för mig. Såklart kan jag äta ostbågar för dagsintaget kalorier, men kroppen skulle gråta då och det är inte så bra som byggstenar såklart. Om allt bara hade handlat om träningen så hade jag varit i mål, kanske för länge sen tom. Men det är klart att det är kosten som är det som jag jobbar hårdast med, mentalt! Att lära om och att ta in ny kunskap och omsätta den i praktiken. Att alltid göra mitt bästa för att göra val som är bra för mig. Nyttigt men jobbigt! Jättejobbigt tom, vissa dagar det erkänner jag.

Jag har också lite ont i ett muskelfäste i högerarmen. Inte så att det gör jätteont men tillräckligt för att det inte ska kännas helt ok. Men nu ska jag låta armar och axlar vila en vecka från styrketräning. Jag kommer lägga fokus på styrka för ben, rumpa, rygg, mage och på kondition istället. Men jag gillar inte att ha ont, blir lite tjurig över det, jag vill kunna köra på. Men vet ju att jag måste lyssna på kroppen.

Ser i alla fall fram emot kvällens joggingtur med H :-)


Peppar mig själv och alla andra som kan behöva det !
Kör bara kör!!

Planera träningen så blir den av

Så här blev träningsveckan efter lite reviderande..

Måndag: Vila
Tisdag: Instruktörsklasser T-Core & T-Ball
Onsdag: Springtur Intervaller på löpbandet, boxsäcken, T-Bar
Torsdag: Styrketräning = Kombinationspasset från Lofsan
Fredag: Intervaller löpbandet eller menypass (2 timmar 4 pass) Joggingtur runt broarna, 4 km, 25 min
Lördag: Styrka gymmet 30 min latina + 30 min step. 60 min promenad på kvällen.
Söndag: Springtur Intervaller på löpbandet, "klättring" dvs gå i bra tempo med stark lutning, 10-12%,  på bandet (bra för rumpan!!), lite kettlebellsövningar och magövningar. Totalt 60 min.

Det blev en bra träningsvecka, det gör inget att jag inte alltid följer planen. Det som räknas är den träning som blir av. Jag tror stenhårt på att om man tänker att den här veckan ska jag träna tre gånger men sen inte bestämmer vilken dag och vad man ska träna, så är det det första som får stryka på foten om nåt annat kommer i vägen. Träningen ska planeras in som vilken annan aktivitet eller möte som helst. Det är mycket svårare att ställa in sånt som man har skrivit upp...

Nu planerar jag en ny vecka. Barnen har sina aktiviteter och det är skolavslutning på torsdag. Men nåt sånt här ska jag få ihop i alla fall.

Måndag: Konditionsträning
Tisdag: Instruktörsklasser T-Core + T-Ball (90 min styrka)
Onsdag: Springtur
Torsdag: Styrketräning
Fredag: Intervaller löpbandet
Lördag: Styrketräning
Söndag: Springtur ute alt. löpbandet

Inte många dagar kvar till midsommar. Koncentrerar mig och har fullt fokus, ser fram emot att få stämma av mitt delmål.

Och idag köpte jag ett nytt linne. Ett som inte är fullt så stort som mina gamla. Och jag kände mig fin i det. Bjuder på en bild (gräslig frissa efter träningspasset men glad ändå) som Pamela på TOKA tog på mig idag. Tack Pamela för att du alltid alltid peppar mig och för dina kloka ord.