Pannbenspass ni vet

Helena och jag sprang 6 km i morse. Det var ett sånt där jobbigt och jävligt pass. Ett pannbenspass med andra ord. När man bara får stänga av och göra det man ska. Anledningen var inte alls att jag inte hade ork och energi utan det var vädret eller egentligen väglaget som påverkade mest.
Det regnade och vägen var moddig och/eller full av stora vattenpölar. Jag hade broddar först men fick ta av dem då det inte går att springa med när asfalten är framme. Skorna var helt dyngsura från det att vi började tills vi var tillbaka igen. Fötterna kändes tunga och varje gång jag klampade ner i snömodden så splashade det till i skorna. Inte så kul nej. Vi sprang en kort sträcka på banvallen för att komma undan trafiken (bytesdag såklart) men där var det bara modd och is.
Jag har fått lära mig att man ska vara glad för pannbenspassen, de gör att man uppskattar de bra passen ännu mer. Men hade jag varit ensam hade jag kanske vänt tidigare..
Jag var glad när jag fick komma in och ta av blöta skor och strumpor. Ner med tidningspapper i skorna och sen har de fått stå vid kaminen och torka. Sen en varm skön dusch.
Och vet ni, man ångrar aldrig ett träningspass.

Mina 56 mil under 2013 utökades till 56,6 ;-)

Söndagens löptur

Dagens löptur blev nästan 9 km så det blev en bra tur och jag är mer än nöjd.
Fantastiskt väder, vi har nästan blivit lite bortskämda med detta otroliga väder varje söndag! Lite kallare idag dock, nästan -10 när jag åkte hemifrån men det blev mildare under turen. Vi sprang på skogsväg, lite isigt men mest snö. Kroppen var låg på energi och jag kände mig lite seg. Men tack vare grymt sällskap, idag hade vi ytterligare en träningskompis med oss, och underbar natur så kändes det ändå tipptopp!

 Utsikt över Lindvallens skidbackar

Kylig kvällslöpning

Hela dagen har jag längtat efter kvällens springtur och allt eftersom dagen gått så har det bara blivit kallare och kallare. T har friidrott på onsdagar och det passar ju bra att träna själv också då. Och i sällskap hade jag såklart bästa Helena.
Vi tog en kort tur eftersom temperaturen sjunkit till -10, hade ingen aning om hur det skulle kännas men det var lite kallt först men sen gick det hur bra som helst.

Kall höstlöpning och nytt personbästa

Idag var det långtur på schemat i Röhnisch löparskola, #rrs10. 60 minuter långsam löpning.
Jag blev dock lite fundersam när jag vaknade i morse och det var nästan 13 grader kallt ute. Började med att skjuta upp turen till efter lunch och åkte och hälsade på farmor.
När jag kom hem började jag fundera på hur jag skulle klä mig. Plockade fram min nya Craft underställströja och den röda löparjackan, den är också från Craft. Vintertightsen från Soc (de är tunt fodrade med fleece och jättesköna) och funktionsmössa och vindtäta funktionsvantar. Termometern visade -2 grader när jag stack iväg hemifrån men jag visste att det skulle vara lite varmare i solen bara jag kom över på östra sidan om älven. Jag är ju ingen van vinter/höstlöpare och tycker det är lite trixigt med vad jag ska ha på mig.

Min plan för dagen var såklart långpass men... eftersom jag redan orkar springa milen så har jag modifierat en del av löpskolans pass lite för att passa och för att utmana mig. Därför bestämde jag mig för att ta en runda som jag och Helena pratade om förra helgen när vi sprang tillsammans. Min tanke var att springa den, dels för att kolla hur långt det var men också för att bara njuta av det vackra vädret och hålla ett ganska lågt tempo för att orka länge. Jag trodde nog att rundan skulle vara minst 11 km. Jag sprang ungefär 6 km norrut från byn och där går en skogsväg upp mot en grusväg som går mellan Sälen och Horrmund. Jag sprang/gick (ganska brant) uppför ca 1 km innan jag kom upp på Flötvägen och vek av mot Sälen igen. 6 km senare var jag hemma. Extremt nöjd med att ha orkat hänga i i 13 km!! Det är det längsta jag någonsin sprungit och tiden var ändå helt ok med tanke på den långa backen. Jag var trött men ändå inte så där extremt trött. Mina veckor med Röhnisch running school har gett effekt, och det är ändå några veckor kvar :-)

Vilken härlig tur det blev och vilken fantastisk höstdag, om än lite kall. Med facit i hand hade jag nog kunnat ha ett par shorts över tightsen för att värma lår och rumpa mer eller möjligtvis ha ett underställ under och ett par långa strumpor hade suttit bra. Vantarna tog jag av efter 6 km så de hade jag klarat mig utan.