Pannbenspass ni vet

Helena och jag sprang 6 km i morse. Det var ett sånt där jobbigt och jävligt pass. Ett pannbenspass med andra ord. När man bara får stänga av och göra det man ska. Anledningen var inte alls att jag inte hade ork och energi utan det var vädret eller egentligen väglaget som påverkade mest.
Det regnade och vägen var moddig och/eller full av stora vattenpölar. Jag hade broddar först men fick ta av dem då det inte går att springa med när asfalten är framme. Skorna var helt dyngsura från det att vi började tills vi var tillbaka igen. Fötterna kändes tunga och varje gång jag klampade ner i snömodden så splashade det till i skorna. Inte så kul nej. Vi sprang en kort sträcka på banvallen för att komma undan trafiken (bytesdag såklart) men där var det bara modd och is.
Jag har fått lära mig att man ska vara glad för pannbenspassen, de gör att man uppskattar de bra passen ännu mer. Men hade jag varit ensam hade jag kanske vänt tidigare..
Jag var glad när jag fick komma in och ta av blöta skor och strumpor. Ner med tidningspapper i skorna och sen har de fått stå vid kaminen och torka. Sen en varm skön dusch.
Och vet ni, man ångrar aldrig ett träningspass.

Mina 56 mil under 2013 utökades till 56,6 ;-)