För mycket fritid och våga tänka nytt

Att bli ofrivilligt arbetslös är inte helt enkelt. Jag visste att dagen när vikariatet tog slut skulle komma, att ännu en smäll efter "uppsagd pga arbetsbrist" skulle komma. Men det är tufft och ångestfyllt. Att sista året varit ett av de allra bästa i mitt yrkesliv gör inte saken lättare. Nu sitter jag i klorna på en instans som heter Arbetsförmedlingen, som efter ett par kontakter inte kunnat uppbringa mer än trevlig personal. Inget konkret. Inget mer än en hemsida med jobbannonser på. Inget mer än att man själv får lösa sin situation, vilket jag ändå räknat med. Ledsen, men för mig verkar Arbetsförmedlingen vara i stort behov av förnyelse, ny tankar och nya arbetssätt. Och att jag efter drygt en veckas arbetslöshet får höra att man tycker att jag kanske ska flytta till Sveg och jobba på ett callcenter gör mig lite kallsvettig.  Jag har hus, två minderåriga barn och en man som veckopendlar till sitt arbete. Jag vill jobba men jag vill ha en rimlig chans att lösa min situation på hemmaplan innan drastiska åtgärder tas till.
Nåja, jag är inte direkt handlingsförlamad och räknar kallt med att vara fullt sysselsatt inom kort.
Jag tänker nytt och tänker att jag utnyttjar mina kontakter. Slänger iväg mitt CV till höger och vänster, läser igenom studiesajter och funderar. Och sätter tilltro på att något gott kommer ur det här också.

"Mångårig erfarenhet av försäljning/support i form av arbete som IT-support, operativ arbetsledare, säljare, registervård, allotmenthantering, bokningsekonomi. Rak, ärlig, noggrann, ansvarskännande, effektiv, säljinriktad. Van att ta egna initiativ samt driva projekt. Duktig på att skriva, formulera och korrekturläsa. Har ett brinnande intresse för hälsa, träning, kost och att lyfta och motivera andra samt sprida glädje genom träning."

Nyfiken och vill läsa hela mitt CV? Hör av dig ;-)

Det värsta med att inte ha ett jobb att åka till är nog ensamheten och att man känner sig utanför liksom. Tack och lov för träningen. Lämnar barnen på skolan på morgonen och åker till gymmet, snackar inte så mycket med de som är där men de är ändå ett sällskap. Ibland tar jag morgonpromenader med nån bra poddcast i öronen. Fördriver tiden med att fixa och dona hemma och tränar igen på kvällen. Ungarna tycker att jag är hemma för mycket ;-)
En fd kollega sa att jag skulle se det som semester, så det är det jag försöker göra.
Hade jag inte haft träningen hade jag förmodligen legat i soffan. Handlingsförlamad. Men glädjen över träningen tar över och ger mig styrka och ger mig mod.

Så vill du ha träningssällskap, ta en kaffe, käka lunch eller bara hänga en stund så hör av dig. Inom kort kommer jag inte ha så mycket fritid längre ;-)