Snart Formtoppen och långloppstankar

Om en vecka ska jag och Helena springa Formtoppen, 10 km i fjällterräng. Det var det här loppet på en mil som från början var min stora utmaning den här sommaren, men sen kom Tällbergs kvartsmara före..
Jag har dock fått lite känningar i mina benhinnorna, väldigt tråkigt, men jag är säker på att det beror på den ökade cardiomängden de senaste två veckorna. Öka långsamt är ju inte riktigt min melodi, så jag får skylla mig själv ;-)
Men nu är det som det är och för att inte riskera att inte kunna springa alls nästa helg så vilar jag från promenader och löpning några dagar och sätter in cykel som konditionsträning istället.
Jag vet att loppet kommer bli tufft, inte som att springa på banvallen eller asfalt precis, men jag ser ändå fram emot det.
Och jag är så sugen på ett längre lopp. Jag vet inte varför egentligen, för jag tycker att en mil är långt nog men det är "nåt" som drar och lockar. Att jag kunde gå från soffpotatis och 100+ till att springa ett halvmarathon! Att jag skulle kunna klara en sån utmaning.
Ja, det där tål att funderas på.

Därför tränar jag armar och axlar idag och ben och mage i morgon. Att jag har haft en relativt snabb utveckling i löparskorna är jag helt övertygad om beror på att jag är så pass stark i kroppen som jag är. Ja, jag är tung men jag är också stark.