I går låg jag på soffan och plöjde bok och film, och det blir det samma idag. Ska bara skjutsa ungarna till skolan innan jag bäddar ner mig. Kanske en lugn promenad till kvällen med Helena när tjejerna är på friidrott men jag får se hur det känns och vad det är för väder.
Det suger lite att inte kunna ladda upp ordentligt inför loppet som jag planerat så länge inför. Men det är inte mycket att göra åt. Jag ska genomföra det men kanske blir det bara en snabb promenad. Det är några dagar kvar så jag vilar och håller tummarna.
Tänk att jag, den stora soffpotatisen, knappt kan vänta tills hon får ta ut sig igen och svetten lackar. Det tog sin tid att komma till den punkt när jag inte, vare sig kan eller vill, leva utan min träning och jag är där nu.
Det tar tid att bygga upp en ny vana, och lite slit är det också. Men det är värt det. Jag lovar.
Jag har fortfarande inte kommit dit. Tycker det är skönare att ligga kvar på soffan och det håller i sig fram tills uppvärmningen är över, jag är mer grinig än ser fram emot det :)
SvaraRaderaFast jag vet också att jag mår bättre av det, att jag blir mindre grinig i vardagen och hur skönt det är efteråt när tröjan är genomblöt av svett, men jag har fortfarande inte något i mig som säger att jag måste träna..det är ett tvingade nästan varje gång...
Jag är imponerad av att du ändå tränar regelbundet, riktigt bra gjort! :-)
Radera