Idag är det 15 grader och mulet och nej, inte någon direkt sommar idag heller. Vädret knäcker mig faktiskt.
Jag älskar vinter och jag älskar sommar men jag vill ha sommar när det är sommar och inte gå från vinter till höst.
Vilar från träningen, igår blev det en långpromenad, men idag inget. Kroppen behöver det... tror jag... men jag blir mest rastlös och deppig. Har två veckor kvar på jobbet, två veckor som jag inte alls ser fram emot. Jag har sagt det förut och jag säjer det igen, att sitta på en stol som man är uppsagd ifrån suger.
Det har gått nästan tre månader av uppsägningstiden, människor runt mig går vidare. I mig snurrar tankarna fortfarande. De som fick vara kvar är glada och man kan nästan se hur de sticker huvudet i sanden för att slippa känna på känslan av att ha blivit av med ett fast jobb. Jag har ju varit där också tidigare, glad för att jag inte var drabbad då.
Försöker att bara överleva, leva för min familj, fritiden med min träning och mina härliga träningskompisar och se framåt mot semestern och ett nytt jobb. Säkert kommer allt att lösa sig, man måste ju tro det.
Och sötsuget sliter i mig, förväntat efter lite utsvävningar igår men det blir inte bättre när jag är lite sänkt.
Nja, det här var väl varken roligt eller motiverande att läsa.
Men det blev ett ärligt inlägg, jag mår rätt skruttigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar