Och den 7:e veckan

Så körde jag liksom i diket. Föll för den ena frestelsen efter den andra. Har man liksom triggat igång sockersuget så är det svårt att stå emot.
Så jag struntade i vågen och måttbandet i morse, tänkte att jag liksom stryker vecka 7.
Det positiva är att jag ändå klarade mig i sju veckor utan att trilla tillbaka, nackdelen är att jag nu missade en vecka som jag kunde haft ett fint resultat på.
Nu har jag erkänt i alla fall, helt öppet :-)
Men idag är jag tillbaka och äter som jag ska, med koll på både kolhydrater och kalorier.

Men tror att jag har nåt skit i kroppen, det går ju värsta värsta influensan i byn. Jag är inte snuvig men jag känner mig inte helt i form, det är en känsla som är svår att beskriva.
Jag vilar iaf några dagar och ser om det känns bättre. Blir det ingen skillnad ska jag köra ett tufft pass mitt i veckan och se om jag kan jobba skiten ur kroppen istället.
Inga TOKA-pass den här veckan, känns jättetrist!! Jag gillar inte att träna själv längre.. Men jag kanske kan få nån med mig upp till Sats eller nåt.