Ge inte upp och målbilder

Varje gång motivationen tryter så ska man plocka fram den där målbilden. Jag funderar mycket över det där med mål.  Vad som är mina mål. Jag kan ha svårt att ta fram just den där målbilden, eller jag har haft det ska jag säja. När jag i januari 2012 stod på vågen och insåg att jag behövde/måste gå ner en si så där 30-40 kg så var det svårt att hitta målbilden och speciellt eftersom jag inte ens visste om det skulle gå, hur mycket min hypotyeros skulle sätta käppar i hjulet. Långsam/obefintlig ämnesomsättning plus en kropp som lägger på sig vikt bara man tittar på en bulle är ju inte de bästa förutsättningarna precis ;-)
Men det går ju, det går långsamt men det går och målbilden blir klarare och klarare. Jag plockar kilo efter kilo och centimeter efter centimeter.
När jag provade kläder i helgen så var det första gången på mycket mycket länge som jag inte hade ångest i provhytten, även om jag har en bit kvar så är det så stor skillnad. Jag tror inte att jag riktigt har insett det.
Men alla stora människor vet ju hur det känns att prova plagg efter plagg och när inget passar så skiter man i det helt enkelt. Jag stängde av mina känslor för att det gjorde ont.
Men i lördags kände jag tillfredsställelse och glädje. Och jag ger aldrig upp, nu kämpar jag vidare!
Och min målbild då? Ja, jag längtar efter den dagen jag känner mig så där riktigt nöjd i mina träningskläder. De tajta :-)