Checkar av min största utmaning!

Ni vet ju att jag pratat om att det vore coolt att springa en halvmarathon? Att kolla om jag skulle orka och hur det skulle kännas.
Idag gjorde vi just det, jag och Helena. Vi sprang 21 km! Vi hade lite otur med underlaget, på flera ställen var det väldigt isigt och vi blev tvingade att gå och när man går där det är glashalt så spänner man sig. Inte helt optimalt för en sån lång tur kanske. Men det gick och det gick ändå väldigt bra!
Henke kom efter ungefär halva sträckan och servade med vatten, proteinbar och banan. Sen sprang vi vidare.
När vi kom tillbaka var, framför allt mina vader, helt stumma men det släppte efter stretchingen. Nu ikväll är jag stel och känner mig aningens illamående. Men jag har ätit och druckit nu, så det släpper säkert under kvällen.


Vackert men vissa ställen var det glashalt på...

Utmaningar 2014 och Halvklassikern

2014 kommer bli ett år med flera utmaningar för mig. 

Bland annat ska Halvklassikern påbörjas, det kommer bli riktigt grymt och väldigt roligt!

4 juli - Vansbrosimningen, 1500 m simning. Första tävlingen i Halvklassikern. Behöver en våtdräkt, har du en XL att låna ut så hör gärna av dig :-)

15 augusti - Cykelvasan 30 km med sonen eller 45 med maken.

27 september - Lidingöloppet, 15 km löpning. Andra tävlingen i Halvklassikern.

22 november - Stockholm Tunnel Run. 10 km i Norra länkens tunnlar.

Det här är det jag vet idag :-) Vill starta sommaren/våren med ett springlopp. Gärna 10 km, får se vad som dyker upp.

Jag har också en tanke på att genomföra en halvmarathon nästa år. Det behöver egentligen inte vara en tävling, det är ju rätt dyrt med tävlingar, men jag vill liksom bara göra det. Kanske bara blir en långtur helt utom tävlan :-)

Formtoppen 2013 och check på tredje utmaningen!

Formtoppen - Sälen - 2013

Jag och Helena åkte upp på Högis och hämtade ut våra nummerlappar och sen tog vi bil ner till starten. Starten gick uppe på toppen av Gustavbacken, Lindvallen. Vi var ute i god tid och tog en kaffe innan vi åkte liften upp till starten. Det var jättefint väder men blåste ganska kallt. Jag var lite i valet och kvalet hur mycket kläder jag skulle ha på mig men bestämde att underställströja och funktionströja fick räcka. Löparjackan packade jag ner i påsen som funktionärerna skulle köra till målet vid Högis.

Första 2,5 km var det uppför, jag var pigg i benen men kände av snuvan och hade det lite tufft med orken och kände mig kall i blåsten. Men när vi kom uppåt, och det planade ut så var jag varm och kände att det här kommer jag att fixa. Jag drog igång intervallen på telefonen, planen var att springa 5 minuter och gå 30 sekunder och jag körde så tills jag kom ikapp ett gäng tjejer som höll ett bra tempo nerför fjället och då kändes det så bra att jag struntade i intervallerna och bara sprang på. Att springa i en klunga och känna att man orkar hålla samma tempo i fler kilometer är en fantastisk känsla, speciellt när man som jag alltid varit den som varit sist... men nu sprang vi på och jag hade rygg på en tjej som var en van terränglöpare, det syntes på hennes lätta steg och hur hon valde väg i den ojämna terrängen.   

Att springa i terräng var ju nåt nytt för både mig och Helena, det var ju inte som att vi tränat på det direkt. Jag känner av fotlederna idag, hopp och skutt mellan stenar och myr, springa på blöta spångar och i ljung.. ja, helt annorlunda än ett asfaltslopp.. Men väldigt kul! Så det blir nog fler gånger :-) Men jag hoppas på en bättre uppladdning nästa gång, snuva och soffliggande i fem dagar är inte det bästa. Men jag är nöjd och tackar min kropp för att den starkt bär mig genom mina utmaningar!

Uppvärmning inför start, både 10 & 5 km startade samtidigt.

Bild efter målgång! Jäkligt nöjda! Jag ser inte klok ut i keps men älskar att springa i den :-)
Ps! Feedback till arrangören; ett bord med fyllda vattenmuggar direkt vid målgången vore kanon! Att stå i lång kö för att få ett glas vatten, när man precis sprungit en mil och är beroende av att direkt fylla på med vätska, är ingen jättehit.

Inget diplom eller medalj den här gången, sparar nummerlappen då ;-)

På kvällen firade vi med en god middag och vin på Gustav Grill & Bar. Och smidde nya planer...

Check på första backen

Efter lite velande fram och tillbaka kring hur vi skulle lägga upp kvällens gemensamma träningspass, så bestämde jag och min kompis Helena oss för att vi skulle ta oss an första skidbacken redan ikväll. Jag var spänd på utmaningen och hur det skulle kännas. Vi åkte upp till Lindvallen och började promenera. Sprang lite i början men pulsen gick fort upp och sen låg den högt konstant till toppen. Att gå en slalombacke upp är betydligt jobbigare än vad det ser ut att vara, jag måste erkänna att jag inte trodde att det skulle vara så jobbigt. Backen ser inte brant ut när man står där nere, men jag lovar att vårt flås fick jobba ordentligt. Benen var det inga som helst problem med, så de fick jobba lite mer när vi joggade ner långsvängen via Valletorget. Väl nere så kände vi båda att vi hade mer att ge så vi tog en springtur på drygt 2 km. Vi fick ihop 5,5 km totalt, det var en rolig, utmanande och jobbig tur! En riktig adrenalinkick!
Vi kommer göra det igen :-)

Ny utmaning

Inspirerad av Sara som har bloggen Träningsglädje och av kompisar här hemma som redan ägnar sig åt detta så ska jag också göra det.
Gå eller springa uppför skidbackarna, innan snön kommer tillbaka. Mitt mål ska vara att ta en backe minst en gång i veckan (undantaget de veckorna jag är bortrest såklart).

Lust att hänga på? Hör av dig! Det blir en perfekt helgutmaning :-)

Ska börja med den här. Gustavbacken på Lindvallen. Ser inte så brant ut men skenet bedrar. Den där sista biten upp till toppen blir en utmaning.

Så efter helgen kommer en rapport. Och en sommarbild :-)

PT som i personlig tränare

När jag tittar över mitt träningsschema så tycker jag att jag har en bra variation och ett  bra upplägg. Men som alltid, kan man och framförallt ska man (tycker jag), chocka kroppen och göra förändringar ibland.
Därför sitter jag nu och funderar på om jag ska investera i några PT-timmar. Många gör det och många är väldigt nöjda med det. Det handlar inte om att jag inte kan sätta ihop mina egna pass eller att jag hoppar över träning om ingen pushar på mig, utan det handlar mer om att få nya inputs, lära mig mer, kontrollera min teknik i gymmet, och få ett pass i veckan där jag får göra nåt "nytt". Ett pass veckan, på gymmet, med vikter, som garanterat ger mig träningsvärk ;-).
Ett pass där jag inte behöver tänka utan bara gör det någon säjer att jag ska göra.
Det vore kul att prova på.
Det finns ju även en uppsjö av PT-online som man kan anlita. Ska kolla runt lite och se vad det blir av det hela.

Målet då? Bli starkare.

Har du tränat med PT? Var är din erfarenhet? Har du provat PT-online?

Det där suget....

Det där jäkla suget. Suget efter sött, suget efter att småäta. Ni vet, bara sitta och smaska i sig något gott. Eller är det bara jag som dragits och dras med såna tråkiga ovanor? ;-)
Nä, det är vi nog många som gör. Det där med att jag liksom vill äta för att belöna mig, äta för att trösta mig, äta för att jag är glad, äta för att.... ja herregud, jag kan fortsätta hur länge som helst..
Men till skillnad mot tidigare så jobbar jag på att aktivt välja mina tillfällen när jag ska äta skräp. Att planera in dem. För att minimera risken för att trilla dit och okontrollerat slänga i mig skräp.
Jag menar inte att jag inte kommer att äta skräp alls utan jag menar att de gånger jag väljer att göra det så ska jag göra det utan ångest och och njuta av det. Det är slut på smygätandet. Det är det som ger mig ångest.
Jag håller också på att lära mig att det är ok att känna hunger. Ta reda på om jag verkligen är hungrig, dricka vatten och göra nåt som får tankarna på andra saker.

Fast ikväll är jag sugen. Skulle kunna göra vad som helst för en chokladbit. Men jag dricker en kopp thé och snart väntar sängen. Glad i kropp och sinne efter två roliga och svettiga instruktörsklasser. Älskar att jag kan jobba lika hårt som mina deltagare och verkligen känna mig nöjd efteråt. Och glad för deras energi och kämparglädje. Känner känslan efter kvällens träning och motar bort suget.

På Instragram läste jag detta i kväll....
"A year from now you will whish you had started today"............

Utmaningen som kom snabbare än planerat

I går när jag kollade min mail så hade jag fått ett mail från Tällberg Marathon.
Så här stod det;

Hej Camilla!

Grattis till er vinst i samband med Fitness Lifestyles tävling. Ni har vunnit en startplats i Tällberg Halvmarathon den 3 augusti.

Vänligen bekräfta att ni har möjlighet att deltaga. Vi ber er även komplettera med ert födelseår. 

Mer information om loppet finner ni på vår hemsida: www.tallbergmarathon.se

Följ oss gärna på Facebook!

Med vänliga hälsningar,

Tällberg Marathon

Eftersom jag är extremt oinsatt i marathonvärlden så fick jag genast lov att gå in och kolla hur lång en halvmara är...21 km!!  Jag blev helt chockad och full i skratt. Alltså, när jag slängde iväg tävlingssvaret på Fitness Lifestyle hemsida så trodde jag aldrig att jag skulle vinna, jag är dessutom inte helt säker på att det stor att vinsten var en start i det långa loppet. Fast tanken var lockande så kände jag ändå att uppgiften att springa två mil, om två månader, kändes för tufft. Därför slängde jag iväg ett svar och frågade om jag fick byta till en start i kvartsmaran istället, den är 10,5 km. Och visst fick jag det, inga problem :-)
Så nu har kompisen H anmält sig också, och det känns spännande och läskigt att ha det här framför sig. Jag tror absolut att jag ska orka springa loppet, men fatta det här: JAG ska vara med i en tävling, ett lopp! För motionärer! Galet, roligt och lite overkligt!
Och ett riktigt bra mål för min träning, även om det kom nästan två månader tidigare än jag räknat med, eftersom H och jag redan bestämt att vi ska springa Formtoppen i september och den är ju också 10 km...men men jag fortsätter med mina springturer varje vecka då :-)

Nu behöver jag bara lite kläd- och skosponsorer.... haha!

Tack Fitness Lifestyle för vinsten och utmaningen!

Vi ses i Tällberg!

Ps! Är det fler som vill hänga på? Hör av dig! Det blir kul!

Lägg till bildtext

Vill också passa på att tacka alla ER som peppar mig, på Facebook och här i bloggen. Jag har valt att göra min resa mer eller mindre helt öppet och att veta att så många finns där med hejjarop och stöd värmer och hjälper mig otroligt mycket! ♥